Hon är en dubbelnatur, skör som äggskal, hård som betong. Kan ha ångest i timmar över en repa på bilen. Kan med lätthet köra över någon som hon tycker förtjänar det. Francy är hustru, mor och maffiaboss. Ingen helt enkel kombination. Men hon uppfostrades till att ta över familjens brottsimperium och har sin egen hederskodex. Problemen med att vara en god mor och ge sina barn ett vanligt liv samtidigt som hon basar över en av Stockholms främsta illegala organisationer ställs på sin spets, när hon blir indragen i ett fullskaligt maffiakrig som både kräver all hennes uppmärksamhet och utgör ett livsfarligt hot mot hennes familj.

Amanda Lind, pseudonym för Johanna Nilsson - en utav mina favoritförfattare, har skrivit en gangsterroman. Jag hade kunnat skriva en halv uppsats (okej, en hel) med diskussion kring att skriva under pseudonym men ändå vara helt öppen med vem man är. Jag kanske förstår en liten bit av det, en liten pyttedel i så fall. Att skriva om en gangsterdrottning, mor & hustru är säkert ingen lätt sak, men jag är faktiskt lite besviken - vilket är en ny känsla när det gäller Johannas böcker. Det hakar upp sig lite, personerna 'känns' inte, de beskrivs men gestaltas inte. Även om boken fyllde ialla fall mig med en del känslor - vissa scener vad nästintill otäckt beskrivande för mig som är ovan vid den typer av scener (mestadels tortyr). Men Johanna/Amanda mjuknar på vissa plan och trots den hårda masken är det en mjuk och väldigt mänsklig kvinna där under. & trots den lilla besvikelsen ser jag fram emot de andra delarna, även om jag hoppas att Johanna kan utvecklas som Amanda och gestalta mer. Såsom hennes SOS från mänskligheten lämnade mig med ont i magen gör Francys evangelium det också, för visst är det mänskligt & nära - bara lite grövre, ibland för grovt för min smak. En bok som borde läsas och reflekteras över, liksom många av hennes andra böcker.