; day twentynine
♣ A book everyone hated but you liked ♣
Har tänkt på denna ett tag - kan komma på många titlar om jag hade vänt på frågan.. Men nej, jag har inte vad jag vet läst en bok som många avskytt men jag tyckt om. Om jag har det så var det väldigt längesen..
; day twentyeight
♣ Favorite titles ♣
Också en utmaning som jag gjorde om till plural-form, för enkelhetens skull. Några exemplar på titlar jag tyckte mycket om:
♣ Drömfakulteten
♣ The Fault in Our Stars
♣ A streetcar named Desire
♣ How to say Good Bye in Robot
; tematrio - sportlov
Veckans tematrio från Lyran har sportlovstema! Berätta om en bok där någon sport, idrott eller ett sportintresse har en betydande plats! (OK, det blir godkänt om ni kan hitta böcker där sport överhuvudtaget omnämns.)
1. Catching Jordan och Stealing Parker av Miranda Kenneally (serien Hundred Oaks) har båda sport i sig - Catching Jordan handlar om amerikans fotboll och Stealing Parker om baseboll/softball. Det jag gillar med serien är att (ja, det är typical high school-böcker) det är tjejer som är i centrum, de är tuffa och killarna i de olika lagen accepterar dem. De är ganska lättlästa men ändå en serie som jag kommer fortsätta med då jag gillar skildringen av Hundred Oaks och karaktärerna, plus att det är ganska avkopplande att läsa high school-dramatik då & då.
2. Springa för livet av Bengt-Åke Cras läste jag någonstans på mellanstadiet kanske, en bok om en ung tjej och löpning. Minns att jag tyckte väldigt mycket om den (tror att det finns en uppföljning också).
3. Turk & Ayla - Niklas Krogs serie (trilogi om jag minns rätt: Ingen rädsla, Turk & Ayla och Sista skottet) om kärlek och basket, fördomar och vänskap. Även om jag inte tyckte serien var något för mig (riktar sig främst till högstadieålder) så tar den upp en del bra och tänkvärda saker.
.. för att inte tala om alla hästböcker jag har läst under uppväxtåren.
; tell the wolves I'm home
Författare: Carol Rifka Brunt
Titel: Tell the Wolves I'm Home
Utgiven: 2012
Förlag: Pan Books
Språk: Engelska (376s, pocket)
Tell the Wolves I'm Home tycker jag är svår att skriva om; lite samma känsla som efter jag läste Till sista andetaget, det finns inget jag kan säga eller skriva som gör boken rättvisa. Carol trycker in en hel del i handlingen; familjer, sorg, kärlek, saknad och vänskap leder oss genom boken. Fjortonåriga June förlorar sin morbror som även är hennes bästa kompis Finn i AIDS, det är i slutet av åttiotalet och inte mycket är känt om sjukdomen. Junes mamma vill inte diskutera det eller hur Finn fick det. På begravningen ser June en man som håller sig i bakgrunden, som alla verkar undvika och ingen vill ge några svar på vem han är. När samma man sedan dyker upp några dagar senare och lämnar över ett brev till June blir hon nyfiken: vem är han? Det mötet leder snart till en oväntad vänskap och June inser att det finns någon som saknar Finn lika mycket som hon gör, att det finns någon som vet saker om Finn som hon inte vet.
"I felt like I had proof that not all days are the same length, not all time has the same weight, Proof that there are worlds and worlds and worlds on top of worlds, if you want them to be there." p 101
Det är sällan en bok lämnar mig mållös, sällan jag inte vet vad jag ska skriva eller säga om den på det sättet som denna gjorde. Att det dessutom är en debut är anmärkningsvärt - att lyckas hålla ihop handlingen med så många olika komponenter är beundransvärt. Jag blir frustrerad när det pratas om AIDS i boken - då var sjukdomen något skamligt, något som inte pratades om och ibland vill jag bara skrika på Junes mamma - men det gör det också trovärdigt, för det var ju så det tyvärr var för de drabbade innan man visste mer. En väldigt fin bok som tar upp mycket av sånt man inte pratar om, känslor som inte är helt tillåtna men som finns där ändå - utan att man egentligen kan hjälpa det.
Jag skulle säga att Tell the Wolves I'm Home är en bok som kan räknas till crossover-litteraturen, den kan läsas av blandade åldrar. June känns tidvis mycket äldre än sina fjorton år. En bok som definitivt kommer räknas till en av mina favoriter i fortsättningen.
; day twentyseven
♣ The most surprising plot twist or ending ♣
Aidan Chambers över åttahundrasidors roman om Cordelia Kenn är uppdelad i hennes olika "kuddböcker" - en variant av dagbok. Vi får följa henne genom tonåren, förälskelser, misstag mm. Jag gillade den trots att Aidan kunde dämpat sig på vissa stället, ibland känns vissa delar väldigt överdrivna. Däremot så blev jag helt mållös, nästintill chockad när han sisådär åttahundra sidor in i handlingen gör en tvärvändning, någonting man inte alls förväntar sig. Det är någonting jag aldrig kommer glömma eller förlåta Aidan för - även om jag mycket väl förstår hans motiv. Hittills är det slutet det mest överraskande jag har läst, man har ingen aning om vad som komma skall.
; bokbloggsjerka - lässvackor
Har sneglat på Annikas bokbloggsjerka några veckor, dags att haka på nu då? Veckans jerka handlar om: Brukar du drabbas av lässvackor ibland och hur gör du i så fall för att ta dig ur dem?
Jag är väl lite av svackornas gudinna om man ska säga så - både när det gäller läsandet, skrivandet och pluggandet. I botten misstänker jag mest att det handlar om ändrade prioriteringar (ex sitta vid datorn istället för att läsa) och dålig självdisciplin. Oftast är det efter "jobbiga" böcker, hade svårt att plocka upp någon bok efter The Fault in Our Stars för att det kändes som den ultimata läsupplevelsen, det kändes inte som att någon bok passade, eller som när jag tvingade mig igenom Gullivers resor i gymnasiet - då kändes läsningen väldigt jobbig. Jag vill se läsningen som något roligt, en chans att säga nej till min verklighet en stund och befinna mig i någon annans.
Hur hittar jag då tillbaka till böckerna? Ibland plockar jag lite bland favoritböckerna, läser understrykningar*, ibland väljer jag någon enklare typ av bok - Sophie Kinsella, Janet Evanovich, Miranda Kenneally. Hittills har det funkar (favoritböckerna mest) för att de visar den andra sidan av läsningen, den jag tycker så mycket om. Numera så är de få gånger jag får tvinga mig igenom böcker (annat än studielitteratur då), vilket har minskat svackorna, jag har hittat en genre jag gillar att hålla mig till, har blivit bättre på att sålla och tycker således om de flesta böcker jag läser.
* jag kladdar i mina böcker. Dock "bara" med blyerts, mjuk blyerts till och med. Markerar favoritstycken mm, användbart i många situationer.
; jag biter i apelsiner
Författare: Annakarin Thorburn
Titel: Jag biter i apelsiner
Utgiven: 2013
Förlag: Gilla Böcker
Språk: Svenska (231s, häftad)
Jag biter i apelsiner handlar om en ung tjej med ett liv som hon inte riktigt vet hur hon ska hantera. Hon har Ödlan, en kille som kommer och går som han behagar, som lever konstnärsliv med färgflagor i håret. Men där finns också Lo från universitetet som hon träffar på biblioteket, som hon pluggar franska ihop med. Plötsligt har allting trasslat till sig, två män som nästintill är motsatser - men vem är hon?
Jag hade läst ganska mycket positiva ord om Annakarins debut - och ja, det är en bra debut, en bra start på en författarkarriär. Men jag vill ha mer. Någon skrev att den var "blek" och jag kan faktiskt känna igen uttrycket i mina tankar, att jag hade velat ha mer - jag kände mig distansierad till karaktärerna även om jag borde känna igen mig delvis. Jag förstår aldrig huvudpersonen och har svårt att se varför hon gör och reagerar som hon gör och jag hade velat ha en starkare story. Jag gillar språket, uttrycken i boken - många härliga liknelser. Men nja, helhetsintrycket är tyvärr inte så bra som jag hade hoppats, tyckte det var en ganska platt story och många liknande böcker går att hitta - ska man påpeka något anmärkningsvärt så är det språket. Kommer antagligen att läsa fler böcker av Annakarin om det kommer några, för det finns potential och jag gillar författare med lite udda språk och uttryck, men denna boken var ingenting som jag föll handlöst för.
; day twentysix
♣ A book that changed your opinion about something ♣
En bok jag skrev om i tematrion för några veckor sedan: Mankell om Mankell, en intervjubok skriven av Kirsten Jacobsen. Man kan väl säga att den skakade om min verklighetsuppfattning, min uppfattning om människor. Mankell är en människa som jag lyssnat på så många gånger jag bara kunnat: författarbesök och seminarium på bokmässor - för att han säger ofta så insiktsfulla och kloka saker. En bok som fick mig att, kanske inte ändra åsikt, men börja fundera på hur världen och samhället egentligen fungerar och varför. Fascinerande läsning om en fascinerande man.
; thirteen reasons why
Thirteen Reasons Why av Jay Asher har ett tema som inte är helt ovanligt i YA-genren nämligen självmord, från början verkar dock denna boken skilja sig från massan då den har en annorlunda "twist": Hannah Baker heter tjejen som har fått nog, men innan hon tar sista steget spelar hon in sju kassettband, tretton anledningar till varför. Dessa band skickar hon sedan till första anledningen, första personen med budskapet lyssna och skicka vidare. Personen som vi som läsare får följa medan han lyssnar på banden heter Clay Jensen, han var kär i Hannah och har ingen aning om varför han är med på banden, bara att han är - och det finns bara ett sätt att ta reda på varför...
Som sagt: den skiljer sig lite från annan liknande litteratur i och med att man inte får följa Hannah innan utan lär känna henne först efteråt. Tyvärr hade jag väldigt svårt att tro på det som står i boken och Hannah väcker mer irritation än sympati hos mig. Jag hade velat ha mer djup, mindre anledningar och mer förklaringar, något som berör. Jag trodde att jag skulle tycka om den och det är inget fel på konceptet, men den lyckades inte fånga och hänföra mig så som jag ville att den skulle göra.
Utgiven: 2009
Förlag: Penguin Books Ltd
Språk: Engelska (304s, häftad)
; day twentyfive
♣ A character who you can relate to the most ♣
Alicia är huvudpersonen i Allt jag säger är sant av Lisa Bjärbo och jag känner mycket väl igen frustrationen, önskningarna om något annat från när jag själv var sexton, sjutton. Skillnaden mellan oss är att Alicia faktiskt gör det som jag själv bara tänkte, att hon vågar ta steget rakt ut även om hon inte har en aning om var hon landar. Jag var mer försiktig, mindre framåt. Tror att Alicia är en ganska lätt karaktär att känna igen sig i om man nu varit sexton, sjutton och jävligt frusterad.
; jonathan livingston seagull
En uppväxtbok, ni vet, en sådan som fanns någonstans där man växte upp. Då på svenska: "Måsen" låg i stugan hos mormor och morfar, de hade en stuga på tomten där vi brukade sova när vi var på besök. I en låda låg lite böcker, serietidningar (Fantomen, för pappas skull) och korsord. Hade för längesen glömt bort vilka böckerna var fram till en av kompisarna plockade fram ett ex av Jonathan Livingston Seagull skriven av Richard Bach när vi pratade om vad vi läste för tillfället - och med en gång kände jag igen den, trots att det är säkert minst tio år sedan jag såg den. Så jag kunde inte låta bli när jag några dagar senare skulle lägga en beställning på adlibris utan klickade hem ett ex, på engelska denna gången.
För att vara en tunn bok på drygt nittio sidor så är innehållet stort, det är en bok om att våga, om att gå sin egna väg och inte vara "som alla andra" - tankekraft. Jag tror även det är en bok som man kan läsa och tolka väldigt olika från person till person (det finns lika många varianter av en bok som den har läsare, men vissa böcker är mer tolkningsbara).
"But overcome space, and all we have left is Here. Overcome time, and all we have left is Now." p57
En väldigt filosofisk bok om frihet, möjligheter och konsten att flyga. En bok som rekommenderas till alla.
Utgiven: 2006 (1970)
Förlag: Scribner Book Company
Språk: Engelska, (87s)
Övrigt: Med bilder av Russel Munson
; day twentyfour
♣ A book that you wish more people would’ve read ♣
The Disenchantments av Nina LaCour räknas antagligen till genren crossover-litteratur. Colby & Bev är bästa kompisar och har länge planerat sin roadtrip genom Europa; efter studenten ska Colby följa med Bevs band "The Disenchantments" på turné och sedan spendera ett år runt om i olika länder. Men mitt i allt så kommer det fram att Bev inte alls är lika övertygad om att det är vad hon vill, utan funderar på att överge planerna och Colby för att istället börja på collage.
Det är en bok om vänskap och vad som händer när man helt enkelt drar åt olika håll - hur hanterar man att en vän gått bakom ryggen på en när man måste umgås med hen varje dag? Hur går man vidare med sitt liv när ens planer helt enkelt går upp i rök?
Nina LaCour har skrivit en engagerande bok som jag tror det är lätt att tycka om.
Andra böcker på samma tema:
♣ If I stay / Where she went av Gayle Forman
♣ Lover's Dictionary av David Levithan
; day twentythree
♣ Books you wanted to read for a long time but still haven’t ♣
Frågan var från början i singular-form, men med alla travar av olästa böcker jag har så kan man lika gärna göra en lista:
♣ Jim Grimsley - Winter birds
♣ Michelle Magorian - Just Henry
♣ Audrey Niffenegger - Her Fearful Symmetry
♣ Lee Stringer - Grand Central Winter
♣ Hunter S. Thompson - The Rum Diary
♣ Richard Yates - Revolutionary Road
♣ Alex Garland - Beach
♣ Yann Martel - Life of Pi
♣ Donna Tartt - The Secret History
... än några av de olästa böcker som jag har. Borde verkligen börja läsa böcker jag äger istället för att ständigt släpa hem nya.
; day twentytwo
♣ Favorite book you own ♣
Mer än hennes mun, hittad på en bokrea för en massa år sedan. Innehållet? Shakespeares 152 sonnetter, på engelska och även översatta till svenska av Sven Christer Swahn: mina favoritöversättningar eftersom de behåller sonnettens form, rytm. Varje sonnett illustrerad av Ulf Lundell. Jag har alltid varit fascinerad av sonnetter; aldrig lyckats skriva någon själv. Har alltid ansett att de är Shakespears bästa verk, så lätt att gå vilse bland, fastna - undra vem de egentligen skrevs till, för.
Andra favoriter:
The complete Chronicles of Narnia - alla sju böckerna inbundna, illustrerade av Pauline Baynes. Underbar layout.
; tematrio - dåligt enligt mig
I denna tematrio är det i alla fall meningen att ni ska berätta om litteratur ni tycker är dålig. Ge exempel och motivera varför. Och låt andra tycka annorlunda! Inlägget som skapade diskussion på Bokhora och som jag skrev om förra veckan har fått spegla veckans tematrio hos Lyran.
1. Den oändliga historien hade jag väldigt svårt för att tycka om; dels för att jag tyckte den var rörig och hafsigt skriven på vissa ställen och på några ställen hade jag velat ha mer beskrivningar, att det skulle ha stannat upp lite. Ville ha mer djup i den. Kan väl säga att det är också boken som jag fått mest kritik för att jag inte tyckt om.
2. Böcker som inte har en klar dramaturgi eller handling, jag tyckte Öken av Le Clézio var en sådan, inget emot långsamma och poetiska böcker: men jag vill ändå ha några händelser, några vändningar - utveckling helt enkelt. Jag gillar inte heller böcker med ett språk som inte passar innehållet eller karaktärer, ett misstag som är ganska lätt hänt. Eller böcker som försöker ta sig fram på samma våg som en uppmärksammad bok, exempelvis är de copycats som försökt härma Twilight mer eller mindre diskret. Två exempel är Fallen Ängel av Becca Fitzpatrick och Evermore av Alyson Noël som var lite väl lika för att det ska kännas som en olycklig slump.
3. I allmänhet har jag svårt för biografier och speciellt självbiografier utan källförteckningar. Bara för att en författare skriver en självbiografi så betyder ju inte det att den ska vara mindre sann än en biografi - källor är en viktig del för mig som läsare att ta del av då jag själv får chansen att avgöra sanningshalten. Jag har läst 7,5 högskolepoäng i ryggsäcken om just biografi som genre (Örebros Uni) och reagerar på att det är så många biografier och självbiografier som läsaren ska tro på utan att få en chans att granska källorna och vad som finns till stöd för bokens och innehållets existens. Författare som skriver om sina föräldrars tankar utan att redovisa var de kommer ifrån - är det verkligen biografiskt? Jag förstår varför många författare valt att skriva semi-biografier (oftast utgivna som skönlitterära verk) Siri av Lena Einhorn och Steve Sem-Sandbergs bok Theres räknas dit: bägge har rötter i verkliga liv, men för att själva få spekulera och dra slutsatser har författarna valt att ta steget från biografierna och mot det skönlitterära.
; day twentyone
♣ Favorite book from your childhood ♣
Astrid Lindgrens böcker i allmänhet var en stor del av min barndomsläsning, men Bröderna Lejonhjärta har alltid haft en speciell plats i bokhyllan. "Mitt" exemplar saknar sin rygg och på försättsbladet står det något som gammelfarmor skrivit till mamma, daterat sjuttiosju. Jag är inte säker på att jag ens frågat mamma om det är ok att jag lånat hennes exemplar på obestämd tid - får fråga henne när jag packar upp biblioteket nästa gång.
Nangijala är en sådan plats jag gärna återkommer till, som jag gärna vill stanna i, bland sagorna och lägereldarna. När jag läste Astrid Lindgren-kursen som de har på Örebros Universitet så gav det nya, fina perspektiv på just Astrids berättande och jag kunde läsa berättelserna på ett nytt sätt och hitta nya saker som inte mitt tioåriga jag förstod sig på. Det är en av nycklarna till Astrids författarskap: att hon skriver för människor oavsett ålder, att man kan läsa hennes böcker på så många olika sätt.
; ful ovana?
... dags för en liten bekännelse kanske? Jag har en ovana, kanske en ful sådan, jag vet inte riktigt vilken kategori den kan passa in under. I många fall när jag läser början på en serie eller trilogi så nöjer jag mig efter första boken om det inte finns en tydlig cliffhanger eller något annat som lockar att läsa vidare med en gång. Det är ganska få gånger jag lägger ner en trilogi eller serie helt utan dock.
Några exempel:
The Hunger Games - läste första boken, var inte jättesugen på uppföljarna eftersom väldigt många bloggare tyvärr inte tänkt när de bloggat utan avslöjat alldeles för mycket utan att varna för spoilers. Men ja, de ska väl läsas någon gång.
The wolves of Mercy Falls - jag är fördomsfull, jag vet, men det kändes som att första boken slutade fint för sig själv och att de andra mest skulle bli en upprepning dramaturgiskt och handlingsmässigt sett. Inte en serie jag är speciellt sugen på att fortsätta, men man vet aldrig.
Millennium-trilogin - jag väntade ganska länge med att läsa första boken, mycket på grund av att serien blev så hypad och jag har svårt för sådant. Gillade verkligen första boken och har tänkt att läsa de andra.
Harry Potter - jag har fortfarande inte läst sista boken, inte helt säker på att jag läst ut näst sista heller. För att vara ärlig så är inte HP-böckerna my cup of tea, speciellt ska man inte läsa dem tätt inpå om man som jag är allergisk mot upprepande dramaturgi, för mig var det som att läsa samma bok x-antal gånger bara med olika vändningar.
Dramaturgi - ett viktigt ord vars sammahang oftare förekommer kring filmer än böcker, även om det är i bägge. De flesta böcker har en väldigt tydlig klassisk dramaturgi-kurva och det är väldigt tydligt i serier om författaren följer samma mönster hela tiden och då blir det ganska tjatigt. En nackdel med att läsa mycket om böcker och följa bokbloggare är tyvärr att många skriver ganska avslöjande om serier man inte läst än, ex The Hunger Games som var populär när den publicerades och många bloggare var väldigt snabba med att läsa. Det gjorde tyvärr att jag som var lite segare till slut visste mer eller mindre hur andra och tredje boken slutade, det förstörde lusten att fortsätta serien efter första boken. Jag är den typen av person som uppskattar varning för spoilers och försöker tänka mycket själv på hur jag skriver om böcker för att det inte ska för avslöjande. Hur läser ni serier? Fortsätter ni även om första boken känns bra som den är?
; day twenty
♣ Favorite romance book ♣
Jag vet inte riktigt hur jag ska motivera det här, för jag tycker att Pride and Prejudice talar ganska mycket för sig själv i just den här frågan.
; unfinished books
Johanna Lindbäck skrev ett bra inlägg på bokhora häromdagen just om att många bokbloggar bara skriver om böcker de gillar och inte nämner de sämre titlarna och en fråga som var uppe för några veckor sedan och cirkulerade var hur ärliga bokbloggarna är i sina kommentarer/recensioner kring böcker. Det här året har jag bloggat om alla böcker jag läst ut utom en (The Lion, the Witch and the Wardrobe, med anledning av att jag tänkt läsa alla och samla de under ett inlägg). Men de böcker jag faktiskt inte läst ut? De böcker som jag gett upp? För några år sedan skulle jag aldrig, aldrig ge upp en bok. Hade jag bestämt mig för att läsa den så gjorde jag det oavsett om den var, enligt mig, dålig och tråkig. Idag har jag en oändlig lista med böcker jag vill läsa och jag vill helt enkelt inte ägna tid åt att läsa böcker jag inte tycker om.
I januari började jag läsa två böcker som jag till slut lade ner:
Tithe av Holly Black & Camera Obscura av Johanna Holmström
Tithe är första boken i en serie om älvor och som jag tänkte att jag skulle gilla, men efter handlingen hade sparkats igång så kände jag bara att "det här har jag läst så många gånger förr". Just då orkade jag inte upprepningar, jag ville ha något nytt. Det är mycket möjligt att serien utvecklas till något jag hade tyckt om, men just då i den situationen så lämnade jag boken efter ca femtio sidor. Det är ingen serie jag tänker plocka upp igen inom en snar framtid.
Camera Obscura är en novellsamling. Efter att ha läst två noveller så kände jag att språket och handlingarna inte direkt var något jag fastnade för och valde att lämna tillbaka boken istället för att låna om den. Jag har läst så otroligt många noveller på bland annat sajter som Sockerdricka, vilket gör att jag har en ganska klar bild över hur jag vill att noveller ska vara och för det mesta blir det tyvärr besvikelser.
Jag tror att många av böcker som jag inte uppskattar läses vid fel tillfällen eller av fel anledningar. Män som hatar kvinnor läste jag inte förrän i september förra året och gillade den verkligen, men jag tror att om jag hade läst den mitt i hypen för att jag kände mig tvungen att göra det så hade jag haft en helt annan uppfattning om boken. Var bok har sin tid och situation - läsning är inget man ska tvinga fram. Just nu försöker jag läsa de böcker jag vill framför de som känns som "måste-böcker" (vissa klassiker etc.) för att det är inte roligt att tvinga sig igenom en bok.
; day nineteen
♣ Favorite book turned into a movie ♣
Narnia. Igen. & för att förtydliga: när jag pratar om filmatiseringen av Narnia så finns det bara två filmer för mig: The Lion, the Witch and the Wardrobe & Price Caspian - alltså filmerna som regisserades av Andrew Adamson. Jag är så fantastisk glad över hur bra filmerna blev, hur Andrew var nitisk med hur han ville ha det - han baserade Narnia på hur han mindes böckerna från sin barndom och inte ur ett "vuxet perspektiv". Karakatärerna, miljöerna - det finns inte mycket som inte stämmer in på hur jag föreställt mig Narnia från böckerna. Det här är filmer (och extramaterial) jag sett otaliga gånger, kan replikerna, vet oftast var scenerna är inspelade och hur. Magiska filmer om ett magiskt land: tack Andrew.
Andra bra filmatiseringar:
♣ Where the Wild things are
♣ Stardust
♣ Bröderna Lejonhjärta