; day eighteen
♣ A book that disappointed you ♣
Nicole Krauss bok The History of Love var för mig mest förvirring: folk hade bloggat fantastiska saker om den och mina vänner sa att jag bara måste läsa den. Ni vet, den pressen. Så jag läste, förväntade mig magi och förälskelse och en ny favorit. Men nej, jag förstår faktiskt inte boken, för mig var det ett virrvarr av personer vars liv gick in i varandra och händelser jag inte förstod - synd för i övrigt var det en väldigt vackert skriven bok med en bra grundidé.
Andra titlar som inte matchat mina förväntningar:
♣ Extremly loud & Incredibly close (Jonathan Safran Foer)
♣ Before I Die (Jenny Downham)
♣ Jag är den som skall komma (Johanna Nilsson)
; day seventeen
♣ Favorite quotes from your favorite books ♣
Hade nog kunnat skriva fylla en hel bok med citat, men här är ialla fall några av mina favoriter:
Nicole Krauss The History of Love:
"Once upon a time there was a boy who loved a girl, and her laughter was a question he wanted to spend his whole life answering." p 11
"It's one of those unforgettable moments that happens as a child, when you discover that all along the worlds been betraying you." p 93
John Green Looking for Alaska:
"So I walked back to my room and collapsed on the bottom bunk, thinking that if people were rain, I was a drizzle and she was a hurricane" p 88
The Fault in Our Stars:
"As he read, I fell in love the way you fall asleep: slowly, and then all at once." p 125
Håkan Lindquist Regn & Åska
"Du är som en varm fjäril i mig. Ständigt i rörelse." s. 93
Jim Grimsley Dream Boy
"The grass, heavy with morning dew, whispers to his feet as he crosses the yard."
; all my friends are superheroes
Andrew Kaufman har skrivit en ganska skruvad bok, All my friends are Superheroes. Storyn är ganska enkel: Tom som är helt vanlig och inte har några superkrafter gifter sig med Perfektionisten, men på bröllopsdagen blir hon hypnotiserad av sitt avundsjuka ex Hypno till att tro att Tom är osynlig. Sex månader senare är Perfektionisten säker på att Tom har övergivit henne och bestämmer sig för att flytta till Vanocouver - Tom måste få henne att se honom innan planet landar annars är det för sent.
Rolig och finurligt skriven; en bok som fick ialla fall mig att tänka efter på hur vi människor ser på varandra. Kan det som vi är extra bra på helt enkelt räknas som en "superkraft"? En liten bok med många tänkvärda meningar och underbara formuleringar, rekommeneras absolut.
Utgiven: 200602
Förlag: Telegram Books
Språk: Engelska (108s, häftad)
; day sixteen
♣ Favorite female character ♣
Denna tyckte jag faktiskt var lite svår; spontant kan jag inte riktigt komma på någon kvinnlig karaktär som jag favoriserar. Boken jag läste nyligen Theres av Steve Sem-Sandberg innehåller ett starkt kvinnoporträtt. Samma sak med Joyce Carol Oates bok Foxfire och den starka karaktären Legs. Johanna Nilsson har också en förmåga att skriva starkt om just olika kvinnor i olika situationer; dock oftast som befinner sig lite utanför samhället. Så jag kan väl sammanfatta det med att: svårt med "favorit" bland kvinnliga karaktärer, utan det är mer hur de framställs som jag lägger vikten på/kring.
; theres
" - Rörelse: allt annat är smärta"
I Theres skildrar Steve Sem-Sandberg Ulrike Meinhof, en journalist som under sjuttiotalet tappade hoppet och blev en av nyckelfigurerna i den marxistiska Baader-Meinhof-ligan som utförde flera terrordåd i Tyskland. En tvåbarnsmamma som ägnade flera år åt att påtala vad som var fel i samhället med extrema metoder. Ligan greps till slut och Ulrike dömdes till åtta års fängelse; två år efter domen hittas hon död i sin cell. Om det var självmord eller mord konstateras aldrig.
"Ingen seger är vunnen. Världen förblir ett enda Auschwitz." s.22
"Landskapet hon färdas genom skiftar likt minnet; och minnet i sin tur glider likt skeva glasrutor, lagda över varandra med reflexer av träd, himlar, åkrar som snabbt tecknas över vindrutan." s68
Steve har valt att bygga sin roman på fakta och fiktion: i boken finns rättegångsprotokoll och andra historiska dokument, kring detta författarens tolkningar, antagande. Vissa gånger kan jag tycka att han nästintill förskönar deras handlingar, terrordåden; speciellt Ulrike är lätt att sympatisera med. Boken speglas nästan rakt igenom av en matthet, hopplöshet, gråhet som jag känner är lite typisk för böcker om Tyskland efter andra världskriget och framåt. Jag är förvirrad genom läsningen; för det kommer aldrig direkt några förklaringar och hade jag inte haft några förkunskaper tror jag det hade varit svårt att ta sig igenom boken - vilket är synd för det är ett fascinerande porträtt.
Utgiven: 200808
Förlag: Bonniers
Förlag: Bonniers
Språk: Svenska (449s, pocket)
; medealand och andra pjäser
I Sara Stridsbergs bok Medealand och andra pjäser hittar vi tre stycken pjäser: Medealand, Dissekering av ett snöfall och Valerie Jean Solanas ska bli president i Amerika. Sara skildrar flyktingen Medea, drottningen Kristina Alexandra och Valerie Solanas: tre kvinnoöden varav det ena har vi som läst Saras bok Drömfakulteten redan bekantat oss med (Valerie Solanas). Trots att det är en annan form än prosan så behåller Sara sitt fantastiska språk och förmågan att framställa, att skildra karaktärerna är förvånadsvärd. Även om jag hellre hade sett pjäserna framföras på scen så fungerar de också som läsupplevelse. Väldig fin läsning om starka öden, ibland nästintill en lek med orden. Svårt att skriva om pjäserna utan att säga för mycket, gillar man Sara Stridsberg så skulle jag säga att man även bör läsa pjäserna. Vissa författare ändrar stil samtidigt som de ändrar genre eller format, men inte Sara, allt som jag gillar med hennes skönlitterära verk finns även här.
Utgiven: 201112
Förlag: Bonniers
Språk: Svenska (462s, inbunden)
; day fifteen
♣ Favorite male character ♣
Lukas. Författaren sa själv följande om Lukas under bokmässan 2010: "Han har gått rakt in i hjärtat på mig. Det är lättare att prata om Lo." & ja, det är lättare att prata om Lo (bokens kvinnliga karaktär) för att Lukas är en sådan karaktär som gör ont. Lukas är den som alltid hamnar vid fel ställe vid fel tidpunkt, den som alltid blir missförstådd, lämnad. Förbisedd. Till sista andetaget är fortfarande en av mina favoritböcker & en av de jag absolut ska läsa om när jag väl packar upp mitt bibliotek.
; notorious nineteen
Notorious nineteen är titeln på Janet Evanivich nittonde bok om prisjägaren Stephanie Plum. Jag läste första boken i serien One for the Money (finns nu även som film under samma titel) någon gång under högstadiet och har förr varit ganska snabb på att läsa när de har kommit ut, dock börjar det märkas att serien har några böcker på nacken; upprepningarna anser jag börjar bli lite för många och handlingen är ganska förutsägbar. Denna gången var jag inte lika snabb på att läsa, tog ett tag innan reservationen från stadsbiblioteket hittade till mig.
Boken innehåller det typiska för serien: klumpiga Stephanie som alltid hamnar i knepiga situationer & är en magnet för katastrofer, den snygga italienska snuten Morelli, mysteriska prisjägaren Ranger och en rad olika händelser. Försvunna sjukhuspatienter, en skum klinik, gängrelaterade brott och diverse sprängmedel. Relationerna i boken är ständigt ett cirklande, som katter kring het gröt och det börjar bli lite väl utdraget nu.
Jag börjar fundera lite på hur många böcker Janet kan skriva om Stephanie: för visst vill jag ha fler - men det måste komma någonstans, utveckling pratas det mycket om i serie-sammanhang och det har vi inte sett särskilt mycket av i denna serien, tyvärr. Jag vet att en tjugonde bok är på väg (borde släppas i sommar), men jag blir mer kritisk för varje bok som kommer. Funkar superbra som nöjesläsning då de inte är särskilt krävande - men har man läst alla så tror jag att det är fler än jag som tycker att det står och stampar lite väl mycket på samma ställe.
Utgiven: 201211
Förlag: Headline Review
Språk: Engelska (320s, inbunden)
Psst, har länge funderat på hur jag ska visa vilket "betyg" jag satt på boken (på goodreads och boktipset), satt och kollade lite på olika sätt och min kärlek till ugglor tog över. Vad tycks, blir det för mycket ugglor?
; day fourteen
♣ Favorite book of your favorite writer ♣
The Lion, the Witch and the Wardrobe är den historian som jag bär med mig tydligast av C.S Lewis verk. Jag var åtta, nio när jag läste Narnia för första gången & har burit med mig serien ändå sedan dess. Knackat i garderober. Hållit utkik efter Aslans gyllene man. Aldrig slutat hoppats. Det är en fin historia som kan läsas på många olika sätt och kommer antagligen alltid vara en av mina favoriter.
; veckans tematrio
Veckans tematrio från Lyrans Noblesser lyder: berätta om tre böcker som visade sig inte överensstämma med dina förväntningar.
1. Extremely loud & incredibly close av Jonathan Safran Foer: alltså.. jag förväntade mig stjärnfall. Magi. Förälskelse. Allt som alla andra verkar ha tyckt. Istället blev det ganska mycket platt fall, boken är söt - men inte direkt mer än så för min del. Tyvärr.
2. Girlfriend in a Coma av Douglas Coupland. Jag var fjorton och jäkligt skeptisk, "mitt stora jag" (kompis) pratar litteratur och hon säger att du måste läsa den! Den är sjuuuukt bra! Mitt skeptiska fjortonåriga jag plockar med en viss motvilja upp boken några veckor senare; förberedd på att förfäras - men istället får jag en helt fantastisk läsupplevelse. Såhär i efterhand kan jag se att det var lite den boken som hjälpte mig att halka tillbaka till YA-litteratur lite senare. Fortfarande en bok jag plockar upp då & då.
3. Mankell om Mankell av Kirsten Jacobsen. Jag hade en väldigt klar bild över hur jag trodde att Henning Mankell var som författare och person, grundad på hans böcker, intervjuer men framför allt föredrag & seminarium han hållit i under åren. Därför var jag nästan lite rädd för att läsa intervjuboken med honom, för att jag trodde att det skulle splittra min bild av honom; såg skärvorna ligga på marken för mitt inre. Men snarare så blev det att boken förstärkte min bild utav honom när jag väl kom för mig att börja läsa den (blev ganska många omlån på biblioteket). Boken var verkligen inte vad jag trodde att den skulle vara, på ett positivt sätt.
; intressetrio i SvD
hittade följande tre recensioner i SvD idag, samtliga är böcker som jag (i varierande grad) funderar på att läsa:
; day thirteen
♣ Your favorite writer ♣
C.S Lewis. Mannen som skapade Narnia. Det var en svår fråga, för jag har så många författare som jag tycker mycket om, även om jag kanske inte tycker om allt de har skrivit. Men det blev ändå Jack, som Lewis föredrog att bli kallad. Varför? Jag gillar författare som litar på sina läsare, som lämnar storyn lite åt läsaren för att själva utforma, bestämma över. Jack är en sådan och Narnia som är hans mest kända verk är skriven med minimalisk stil. Lite därför tror jag många har lättare för att läsa Narnia när de är yngre - för att då är fantasin mindre begränsad, mer fri och då blir böckerna på något sätt tjockare, Narnia växer och blir större. Det är ialla fall min erfarenhet av serien, att jag läste böckerna annorlunda när jag var yngre.
Andra favoriter:
♣ John Green
♣ Sarah Dessen
♣ Ernest Hemingway
♣ Sara Stridsberg
♣ Johanna Nilsson
♣ Charles Dickens
: pocketfodral
.. Enligt O frågar om hennes läsare vill ha ett pocketfodral - självklart svarar jag!
; day twelve
♣ A book you used to love but don’t anymore ♣
Therese, Therese av Bisse Falk bar jag med mig i väskan genom hela högstadiet. Det var den ultimata ungdomsboken för mig just då, den där som beskrev hur hopplöst det kändes tidvis. Mitt trettonåriga jag var lyrisk över denna fantastiska bok. Mitt tjugoplusåriga jag är inte lika lyrisk. Jag har faktiskt inte vågat läsa om den på senare år, men jag vet att de "glasögonen" jag läser med idag är mer kritiska och jag vet inte om jag är beredd att ge upp det fina minnet jag har kring den här boken. Jag gillar det nog alldeles för mycket.
Samma sak med:
♣ Twilight (Stephenie Meyer)
♣ Zebraflickan (Sofia Åkerman)
; day eleven
♣ A book you hated ♣
Hata är ett väldigt starkt ord, föredrar ogillar starkt. Nu är det lite sådär med tanke på hur längesedan det var jag läste Thérèse Raquin av Emile Zola, men det är en bok som jag knappt tog mig igenom och inte kunde hitta några bra åsikter om alls. Ville mest kasta in boken i väggen när Camille ska döda katten. Usch. Nej, aldrig igen, säger jag bara.
Andra böcker som inte heller gick hem:
♣ Människor helt utan betydelse (Johan Kling)
♣ M som i Mara (Cannie Möller)
; day nine
♣ A book you thought you wouldn’t like but ended up loving ♣
Tidresenärens hustru var en bok jag snubblade över när jag runt tjugohundratio började använda boktipset och liknande sidor - den här titeln kom upp som exempel på böcker som jag kanske skulle gilla. Jag var ganska skeptisk mot sidorna överlag då, men när jag hittade den senare på bokrean så tänkte jag "varför inte" och köpte den. När jag väl började läsa slutade jag inte förrän boken var slut. Till en början är det förvirrande, för det gäller att hålla ordning på datumen och åldrarna i början av varje kapitel. Henry har en genetisk sjukdom som får honom att resa i tiden och boken fokuserar mycket på hans fru, Clare. Oron, saknaden och hemligheten som hon bär på, hur man kan få de allra uddaste av förhållanden att fungera.
Andra böcker med samma attribut:
♣ Till sista andetaget (Anne Swärd)
♣ Girlfriend in a coma (Douglas Coupland)
; tankar kring Johanna Nilssons nya roman
Jag är den som skall komma är titeln på Johanna Nilsson nya roman och jag är kluven; Johanna är en författare som funnits i mitt liv sen jag var fjorton. Jag har hänförts, är van vid att hänföras av henne. Men även om Jag är den som skall komma har en mörk handling, ett kvinnoöde - det som Johanna byggt sin författarbana kring, så berör den inte så djupt som jag vill. Jag känner inte Bernices ångest, trasigheten, desperationen - eller var det jag som hade för höga förväntningar?
"Jag är trettiotvå och ett halvt år och har burit tre barn under mitt hjärta. Ett av dem leker med änglarna, de andra två sitter i besöksrummet och försöker tänka ut hur de ska kunna befria mig."
Bernice är inlagd på psyket efter missfallet, psykos hävdar läkarna - själv hävdar hon att hennes namn är Messias. Att hon ska frälsa världen och återuppväcka sin förlorade dotter. En av vårdarna blir hennes lärjunge, filmar hennes predikningar och lägger upp på youtube - men när de sedan rymmer tillsammans blir tillvaron allt mer destruktiv.
Som sagt, jag är kluven, språket är fascinerande som vanligt med finurliga formuleringar och eftertanke. Men jag hade velat att boken skulle ha krupit in mer under skinnet på mig, fått mig att känna mig lite obekväm, känna det Bernice känner - och tyvärr så uteblir den känslan. Men ändå: en fascinerande, välskriven bok, som dock gärna hade kunnat ta ut svängarna lite till, våga lite mer. Lite mer åt SOS från mänskligheten-hållet, vi möttes tyvärr inte riktigt i den här boken, jag & Johanna. Har du inte läst något av Johanna så rekommenderar jag hennes lite äldre böcker - hennes stil är mer utpräglad i dem & hon är en författare som absolut bör läsas!
; day eight
♣ Most overrated book ♣
Förstod verkligen inte hypen kring Paulo Coelhos Alkemisten. Ska väl eventuellt läsa om den när jag flyttat till en lägenhet och packat upp mitt bibliotek.
; det här med översättningar
det som jag tror provocerar mig mest inom bokbloggsvärlden är alla dessa översättningar. De flesta bloggar om böcker som jag bevakar är väldigt svenska och det är sällan man stöter på engelska titlar (eller också har det något konstigt sätt som innebär att de läser på engelska och bloggar om den svenska boken, vilket jag inte tror). Jag var fjorton tror jag när jag började läsa på engelska, under högstadiet hade vi ett trettiotal lärare i engelska som min klass brände ut ganska effektivt så jag insåg att jag själv fick ta ansvar för mitt andra språk.
Fem år senare var jag väldigt tacksam över att jag hade gjort det valet då jag precis hade tagit studenten och inte läst engelska i skolan på ett år - det är helt otroligt hur fort man börjar tappa något man ägnat nio år åt att lära sig.. Först då började jag läsa "ordentligt" på engelska, för jag insåg att om jag inte såg till att underhålla det så skulle de nio åren varit bortslösade ganska snabbt. Dessutom insåg jag hur olika översättningar är, hur tolkningsbara ord är och jag skulle idag aldrig få för mig att ens kommentera "författarens" språk om jag har läst en översättning - för det är översättarens val, översättarens ord. Ibland leker jag med tanken på vad som hade hänt om man bytt till en synonym - hur ändras tolkningen? Vilken skillnad blir det på meningen? Även om många översättare är skickliga så anser jag att det tappas för mycket och jag tycker det är synd att inte ta vara på språk jag kan.
Min syster är en person jag har varit på om att försöka läsa på engelska, lockat med fantastiska böcker med enklare språk (YA mest), men samtidigt känt av var gränsen går. & visst - till en början känns det kanske jobbigt och går långsamt men det är likadant med vilket språk du än läser på, ju vanare du blir desto fortare går det. Numera reflekterar jag väldigt lite över om det är en svensk eller engelsk text jag läser, så jämlikt har det blivit för mig även om jag också tragglade mig igenom de första engelska böckerna jag läste. Men jag började med böcker jag antog att jag skulle fastna i - för fänglas man av handlingen och tycker det är intressant så blir det lättare. Engelska är ett språk som de flesta har lärt sig & jag tycker det är synd att fler inte tar vara på tiden och energin man antagligen lagt ner för att lära sig det.
Se det positivt: att läsa engelska böcker på originalspråket innebär att man slipper vänta på översättningar (också ena av mina favoritanledningar) så man får tillgång till favoritförfattares böcker snabbare!
Vilka språk läser du på - & varför?
; day seven
♣ Most underrated book ♣
I Dream Boy möter vi Nathan, vars familj flyttar runt och har precis flyttat till Poke's road. Nathan blir nyfiken på grannpojken Roy, som är två år äldre och som kör skolbussen. Steg för steg får vi följa hur Nathan och Roy blir vänner och till slut utvecklar en sexuell relation, utforskar känslorna och kärleken mellan dem. Samtidigt så får vi följa hur Nathans familj har det med en drickande och kontrollerande far och en mamma som blundar för saker som sker. Roy och Nathan flyr bort från husen, bort från människorna till skogen och en gammal kyrkogård där de kan vara för sig själva.
Dream Boy är poetisk och långsam, men handlingen går ändå framåt. Ibland blir det "luckor" i tiden - man vet aldrig riktigt hur mycket tid som förflutit. Samtidigt så står inte handlingen stilla utan hela tiden händer saker. Det är mycket miljö - mycket skildringar och språk.
"The grass, heavy with morning dew, whispers to his feet as he crosses the yard."
En väldigt fin skildring som fler borde läsa. Om att människor är människor oavsett vem man blir kär i. Kärlek är alltid kärlek.