Guldkompassen (film)
Som sagt, en söt film även om boken var bättre och gav fler svar och förklaringar som filmen missade. Boken rekommenderas mer än filmen. Läs först, titta sen ;)
Julklappsredovisning
Jag gav min kära moster Mia fria händer med julklappsböckerna och hon gjorde det perfekt! Första boken är "Huset med den blinda glasverandan" av Herbjørg Wassmo, den andra är "Alla kungens hästar" och är skriven av Emelie Cajsdotter och den tredje är "Brida" skriven av Paulo Coelho. Den fjärde boken fick jag av min käre pojkvän och är "Shakespeares hemligheter" av Jennifer Lee Carell.
Övriga julklappar var mestadels pengar av släkten, ett halsband i guld med berlockerna ankare, hjärta och kors av pojken och ett halsband i silver av mormor, kejsarlänk som jag var med och köpte.. En väldigt söt pennväsare av syster yster, en tomte av mamma och en skiva (av mig själv och mamma...) Fick också en del småsaker, till exempel nagellack.
Idag, har jag skaffat en av julklapparna jag fick av mamma och pappa, nämligen en kamera. Det blev en svart Samsung S860.
Den är jättesöt! Nu behöver den bara ett namn.. Syrran införskaffade en laptop (kan inte låta bli att bli lite avis, även om jag ska köpa loss laptopen från pojken..). Sprang runt i stan på rean och utöver kameran blev det en svart kofta från Cubus och två filmer från Hemmakväll "Im not there" samt "Guldkompassen". Kollade även på en ordlista då mammas är från 1960 och inte innehåller vanliga ord. Hallå? Vad är det för ordlista liksom... Vi har svurit över den innan, men då jag inte lyckades hitta ordet vinna (vi letade böjningsformer) när vi spelade Alfapet blev vi lite förvånade, sedan läste moster på baksidan och hittade att den inte innehöll "ord som är etablerade inom svenska språket". Man kan inte annat än sucka. Men på bokhandeln kostade en SAOL alldeles för mycket pengar för att det ska ens kännas värt det, så jag letade online och hittade en hyfsat billigt på CDON (typ hälften av vad den kostade på bokhandeln...). Så nu äger Lisa även en ordlista, vilket alltid är bra att ha. Har haft en bra jul, är ovanligt nöjd med mina klappar och verkar ha gjort ett bra jobb med att köpa till andra också, inte hört någon klaga.. Än ialla fall.. Nu ska bara nyår passera också.
Åter till mellandagsläsningen!!
Den mörka materian
Guldkompassen, del 1
Hjältinnan är den intelligenta men något krångelbenägna 11-åringen Lyra Belacqua, som kanske till och med håller universums öde i sina händer. Allting börjar när hennes farbror, lord Asriel, återvänder till England med berättelser om mysterier och faror - och upptäckten av ett ställe nära Nordpolen där man genom norrskenet kan ana en annan värld. Kanske är barriären mellan olika universal av någon anledning förtunnad här?
Lyra är snart indragen i ett nervpirrande äventyr, vilket innefattar skumma vetenskapsmän som gör fruktansvärda experiment med kidnappade barn, den charmfulla, sköna och olycksbådande Mrs Coulter (är det hon som kidnappar alla barnen?), intelligenta isbjörnar - pansarbjörnar, strider mot legohärar i polarmörker, vänskapligt sinnade häxor och deras motsats, och så: "alethiometern", guldkompassen, en magisk sanningsmaskin. Lyra inser till slut att utgången av hennes äventyr kan innebära mer än liv eller död för henne själv.
Den skarpa eggen, del 2
Universums gränser har öppnats och Lyras vän ligger död vid hennes fötter. Lyra vågar språnget in i en ny soldränkt värld för att förfölja den som dödat honom, för att få hämnd och svar på sina frågor. Men i stället hittar hon Will som just fyllt tolv och redan har ett mord på sitt samvete. Han är ute på en jakt lika ursinnigt angelägen som Lyras och tillsammans beger de sig ut i en värld som är totalt främmande för dem båda.
Men Cittàgazze, den stad dit de kommer, är en egendomlig och hemsökt plats. Själsslukande vålnader drar fram på gatorna, medan man kan höra bruset av änglars väldiga vingar i skyn högt där ovan. Och i det mystiska Torre degli Angeli döljer sig Cittàgazzes dödliga hemlighet - ett föremål med högst märklig och förödande kraft.
Lyra och Will kämpar sig gemensamt fram genom alla faror, men med vart steg och varje ny fara kommer de närmare det största hotet av alla - och den förödande sanningen om sitt eget öde.
Bärnstenskikaren, del 3
Skulle tro att många barn kan identifera sig med huvudkaraktärerna och känna igen sig i vissa situationer och ta samma lärdom om saker och ting som Lyra gör. Jag gör inga tolkningar av allegorier eller språk eller avsikter, jag läste böckerna som mysläsning, och de var bra för mitt ändamål. Det finns inte så mycket mer för mig att säga om böckerna; mysig läsning som gav lite inspiration och nya idéer och fantasier, men inte särskilt mer än det.
Det är inte mina nya favoritböcker, men rekommenderas definitivt till alla åldrar. Mysig läsning!
Flicka möter pojke av Ali Smith
Vi får möta två systrar, Anthea och Imogen. Imogen jobbar på företaget Pure som är ett sånt företag som äger personer och förtrycker världen. Anthea har precis flyttat in i huset som Imogen bor i, vilket tillhörde deras farföräldrar vars gravsten det bara står "borta till havs" på. Imogen har även fixat jobb åt systern på Pure, men Anthea vill inte jobba där och efter att en dag kommit ganska mycket för sent kollar hon ut genom fönstret och får syn på en kille som skriver meddelanden om världens orättvisor vid en av Pure's skyltar. Anthea går ner och får syn på den vackraste pojken hon sett. Eller den vackraste tjejen? Robin och Anthea inleder ett förhållande, vilket Imogen ställer sig väldigt fördomsfull emot till en början. Hennes syster är homo, hon kysste en tjej utanför huset, tänk om några grannar såg! Är hon tvungen att flytta nu?
Med meningen "nu ska jag berätta om när jag var flicka, säger farfar" inleds Ali Smiths bok Flicka möter pojke. Könsrollerna i boken är flytande, likt allt annat; karaktärer, känslor.. Boken är samhällskritisk om just den biten att ett företag i stort sett kan äga en person, att allt personen gör under dagen är på något sätt kopplat till företaget i aktieaffärer eller produktion. Lite emot konsumtionssamhället. Ali Smith "driver" med det mesta, känsroller, äktenskapet, förhållanden, människoöden. Bara att skrivs meningen "/.../och folk är alltid spända på om det ska bli bröllop, det är så det heter innan man skiljer sig/../" förklarar en del av synen på äktenskapet.
Anthea är lycklig, hon har funnit vad hon letat efter. Robin berättar en personifierad version av Ovidius berättelse om myten Iphis, flickan som uppfostrades som pojke för att överleva och sedan blev kär i en annan kvinna. Och det är i stort sett den röda tråden som löper från Ovidius in i Ali Smiths historia om de båda unga kvinnorna som börjar protestera tillsammans mot alla orättvisor och förtryck av kvinnor. På vägen så förvandlas karaktärerna, de ställs inför val och förändringar som kastar om hela tillvaron för dem. Omformulera levnadsvillkor. Kanske att börja leva? Att börja fatta egna beslut?
Flicka möter pojke är en lättläst, till språket sett, historia om att hitta sig själv och sin mening med livet. Handlingen är lätt och jag fastnade och ville läsa ut, läsa klart. Den är sann. Människorna ägs av företag som säljer olika proukter som kanske kommer att förbättra ditt liv. Vatten är ingen mänsklig rättighet, det är ett mänskligt behov - och ja, det är skillnad. Boken kändes aldrig tung, men ibland kändes den lite för mycket som en föreläsning. Karaktärerna utvecklas på vägen och vissa förändras helt. Jag gillade delen med Imogen. Hennes tankar inom paranteser, vuxnare än Anthea och mycket mer "tjej" och lägger mer vikt vid småsaker som vilket märke det är på skorna och träningsbyxorna. Hon är även väldigt osäker på vad folk tycker om henne och hur dem ser på henne, vilket speglas mycket i hennes tankar. Delen när hon är i Los Angeles och går runt på stan är en total vändpunkt för henne, en slags försoning med sig själv. Att komma till rätta.
Jag tycker Ali Smith har lyckats bra med karaktärerna, alla har en egen "röst" och det är olika ordval och tydligt i vem som säger vad. Boken får en att tänka efter lite och reflektera över vilket konsumtionssamhälle vi egentligen lever i och hur vi skulle vilja ha det i stället. Att våga skrika för förändring är en sak som tas upp i boken också. Allt kommer inte på silverfat, någon måste skrika. Som sagt är det en enkel men ganska välskriven och egen bok. Att könsrollerna går in i varandra och flyter är ett fascinerande sätt att skriva på. Det är en väldigt svår bok att skriva något om för jag tror att alla uppfattar den olika beroende på vilka fördomar och tankar man har, dels tror jag även att ålder spelar roll. Enligt mig var boken bra, ingen ny favorit utan bara en bok som fångat mig och fått mig att reflektera över något. Är sugen på att läsa Smiths andra bok "Jag är allt du drömt" som utom 2006.
Flicka möter pojke är en bok som jag kan rekommendera till de flesta som läsa och reflektera-bok. Den är intressant i sin idé och det skulle vara intressant att diskutera den tillsammans med någon annan för att se vad den personen tycker om den.
Mina tänkt-att-läsa böcker
- J.M.G Le Clézio, Öken (Nobelpristagaren i litteratur, mest för att jag är nyfiken)
- Ali Smith, Flicka möter pojke (mest för att den är sagd att vara lite kontroversiell...)
- Philip Pullman, Guldkompassen (mest för att jag är trött på stor litteratur och den verkar söt)
- George MacDonald, Lilith (ingen aning hur den hamnade hos mig)
- Karen Joy Fowler, Jane Austen-klubben (snabbkurs i Austen litteratur, finns även som film)
- Selma Lagerlöf, Herr Arnes penningar (att läsa i Sv B)
The sound of lonliness makes me happier
Du kallade mig för Ameenah, ett namn jag hade när jag spelade rollspel. Kanske var det vad vi gjorde, spelade roller och tog oss an personligheter och möjligheter som egentligen inte var möjliga för oss. Du älskade intensivt, varje blick var glödande kol. Allt som är rätt om nätterna är fel om morgonen. När himeln ljusnar ser vi alla misstag. Senare kallde du mig Lua, för att jag alltid drack samma drink varje fylla. Eller var det för Bright Eyes låten Lua? Kanske vet inte ens du det själv. Ett tag senare färgade jag håret rött, och såklart kom du på ett nytt smeknamn att ropa ut över dansgolvet, ut på innergården. Rödluvan. Jag bara ler och lever vidare. Det spelar ingen roll, ni får kalla mig vad ni behagar. Jag vet vem jag är.
När jag gick i 8an skrev vi namnlappar till bänkarna. Jag var rebellisk. (Ha, jag önskar) Jag skrev ingen på min namnlapp. Läraren kallade mig ingen. Det komiska var att ingen undrade. Kanske för att ingen fattade. Var fick jag det ifrån? Antiken såklart. Ni vet, Homeros skrev om en snubbe som åkte ut och slogs mot jättar och annat mög. "Jag är ingen" svarar mannen när Cyklopen frågar vem han är. Ingen fattade förutom jag, ingen undrade. De flesta ifrågasatte nog bara om jag var galen eller inte. Lärarna suckade bara och kallade mig Lisa. Kul nog. Ingen förväntar sig att en som går i 8an ens ska veta vem Homeros är.
Jag önskar att folk kunde förstå. Jag önskar att jag kunde få fram samma toner. Odöpta kompositioner som aldrig skrevs ner. Det fanns en tid då allt satt i fingrarna, inget i huvudet, allt dansade fram ur fingrarna. Fick väggarna att backa igen. Jag saknar det. Att spela bort tid. Ångest. Livet. Allt var så lekande lätt med ett piano framför sig. Jag är skadat gods. Jag har varit hos människor, olika människor med olika perspektiv på livet, med olika erfarenheter och kärlekar. Jag har levt, jag har lärt. Kanske har jag även älskat. Kanske kommer jag en dag att älska likt du gjorde; intensivt med brinnande blick.
The end of paralysis
I was a statuette
Now I'm drunk as hell on a piano bench
And when I press the keys
It all gets reversed
The sound of loneliness makes me happier
Bright Eyes - Poison Oak
We all need to carry on
Sprakande vår. En hittekatt och en vit duva. Någon som alltid är vilse, hemlös och någon som alltid hittar hem. Konkreta saker är så obetydelsefulla; de finns där, vi kan ta på det, vi kan utforska. Abstrakta saker lockar mer; saker man aldrig kan plocka ner, saker som man aldrig kan vända och vrida på. Jag har alltid velat smaka på ordet kärlek, men det fastnar i halsen. Abstrakt. Illusioner. Drömmar. Jag har sett film efter film, lyssnat på låt efter låt, läst bok efter bok; men kärlek är avlägset och nästintill främmande för mig. Som om det ligger framför mig, men när jag sträcker mig för att röra vid det så är det på stjärnornas avstånd ifrån mig. Filosofens ögon var nyfikna, inte alls bottenlösa, ångestfyllda oljepölar jag stirrat mig bekant på innan. Detta var något nytt; skogsgröna ögon med ljus. Med hopp. Jag var aldrig fri, har nog sällan varit fri; alltid berört någons hjärta, även om mitt hjärta förblir orört år efter år.
Hey ho the road is long
we all have to carry on
Finns ingen tid att lägga sig ner och dö, finns ingen till att vänta på Godot, eller vänta på något. Eller finns det? Motsägelser. Lev livet medan du kan - men skaffa en ordentlig utbildning och karriär först. Jag är så rädd för att fastna, rädd för att inte kunna andas ordentligt. Rädd för att pianots opolerade toner ska dö bort med stjärnorna och natten. Rädd för att analysera orden, texterna, livet. Rädd för filosofers ord, rädd för psykologers uttalande. Jag är feg. Böcker efter böcker, ord efter ord. Begraver mig i döda poeters ord, döda litteraturvetares biografier och verk. Nutida författare som trollar med ord jag aldrig kommer att äga. Döda filosofer med idér jag aldrig kommer drömma om.
Jag är fortfarande bara något som katten släppat in.
Bokenkät nummer två
1. Vilken bok läste du senast?
Nicholas Shakespeare's "Havets Hemligheter"
2. Vilken bok ska du börja på härnäst?
George Macdonald's "Lilith"
3. Är det övervägande manliga eller kvinnliga författare i din bokhylla?
Tror det är en rätt bra blandning..
4. När du läser en bok, räknar du ner hur många sidor som är kvar, eller tänker "nu har jagkommit en fjärdedel", "en tredjedel", "hurra, hälften!" osv?
Inte om den är bra; är den långtråkig kan man sucka och kolla hur mycket som är kvar.
5. Hur väljer du vilka böcker du vill läsa? Ex omslag, tips från vänner, recensioner, topplistor, bloggar osv?
Tips från vänner, recensioner, bloggar osv. Ibland lockar titlar och omslag när man går förbi enbok på bibblan.
6. När blir en bok för lång?
Är boken bra kan den sällan bli för lång, lyckas den behålla intresset utan att bli tråkig så spelar sidantalet ingen roll.
7. Läser du lika gärna på engelska (om det är orginalspråket) som på svenska?
Ja. Jag fördrar originalspråk (som det är svenska eller engelska.)
8. Vilken bok kändedu senast att du var tvungen att försöka övertala ALLA dina vänner att läsa?
Twilight.
9. Kan du lämna en som du tycker är tråkig? Isåfall, när ger du upp?
Jag brukar läsa igenom den och analysera varför den var tråkig. Har gett upp vissa böcker för att man inte kommer in i dem, så då lägger jag ifrån mig dem i början.
10. Vilken genre är överrepresenterad i din bokhylla, och vilken finns inte alls?
Skönlitteratur :p Klassiker och rätt mycket böcker av unga författare. Det är ganska blandat.. Faktiskt. Deckare är utrotningshotade i mina hyllor..
Släpad över halva Europa med ett orört hjärta
Han tar mig till Paris. Bokar biljetter, ler ett snett leende och ger mig löften om stjärnfall och en mening. Kanske är det vad allt handlar om, en mening, någonting att leva vidare för, något att kunna hoppas på. Det sägs att hoppet är det sista som överger en; varför är vi då så förhastade med att ge upp hoppet? Det utfärdas alltid stormvarningar i närheten av honom, hans intensitet är svår att stå ut med; varje steg är ett steg närmare avgrunden. Eller är det kanske något nytt? Något man inte kan sätta fingret på vad det är men som man trots allt har smakat på innan? Allt nytt är farligt, vi måste tänka konservativt, behålla det så som det alltid har varit. Förändring är negativt. Fel. Jag var i Paris med honom för två år sedan, då sommar, nu vinter. Frågan är den samme, vad vill han? Egentligen är jag för tidlös och oreflekterad för hans smak. Han borde hitta någon annan, någon som besvarar hans känslor, någon som kan röra hans hjärta. Han ger löften om att jag är hans, om att jag är vackrast, som intensivast när min hud brinner under hans beröring. Fingertoppskänslor.
Jag önskar att jag kunde besvara, att jag kunde få honom att förstå att detta inte är meningen, detta ska egentligen inte hända. Men ändå händer det. Natt efter natt. Fylla efter fylla. Han pupiller är bottenlösa av sorg och regnbågshinnorna är skogsbruna. Pupiller som brinner av lycka och drömmar, som krymper och växer om vartannat, som om han inte borde ha lärt sig av sina misstag nu... Jag önskar att han kunde inse, att han kunde backa när jag berättar om allt jag vill säga. Det finns saker som inte ens orden räcker till, saker som sömnlösa nätter drar upp gång på gång, saker som inte får vara i skuggan ens för en dag. Han undrar varför jag backar när han älskar, varför varje mening uttalas med samma intensitet, samma lidelse som om det vore de sista orden. Jag önskar det fanns en chans att han skulle kunna förstå. När jag pratar med andra om mitt liv backar dem; jag är för ung för att veta allt som jag vet, för ung för att ha sett alla mänskliga förödelser och förfall som jag sett. Vissa bara ryser och skakar på huvudet. Jag var förlorad redan från barndomen. Inte ens då var jag oskuldsfull. Jag var bara något katten hade släpat in. Jag är fortfarande något som släpas hem; natt efter natt, efter att ha dansat till tröjan klibbar mot skulderblad brukar man hitta en hand som leder en till ett hem under nattens stilla slöja. Alltid. Oftast. Killar som är fascinerade av utsidan och utmaningen, att känna att de fått omkull ännu en tjej. Jag är bara tjejen som hamnade lite fel någonstans på vägen, som Leo alltid brukade säga. Tjejen som inte lät en enda kille röra vid hennes hjärta; det är orört än idag.
Paris. Igen. Släpad över halva Europa, vad är anledningen? Få omkull mig kan han lyckas med på hemmaplan, det behövs inga avenyer, dyra hotellrum och främmande ord för att distrahera mig. Jag förstår inte. Ord efter ord, det fanns en tid då jag fattade allt, då jag kunde dansa natt efter natt med fladdrande skulderblad, brinnande revben och en längtan starkare än orkaner. Jag brinner som starkast närmast avgrunden. Det vet han, det är då hans hand finns där, som ett streck hopp i det becksvarta mörkret. Han känner mig inte, hans händer har inte vandrat över alla ärr, över alla minnesmärken på min kropp. Fingertoppssmekningar, då brinner han som starkast. Hud mot hud, hudnära. Hans pupiller och doft av honung, socker och något oidentifierbart, hans doft lockar som blod för rovdjur. Jag har aldrig älskat, hans hjärta är rört för många gånger, sviket och ristat, slarvigt tillbakalämnat. Hans tjejer har aldrig varit långvariga. Han har aldrig varit långvarig. Inte för att jag fäster någon bemärkelse vid det. Vi bara virvlar. Brinner som starkast hudnära. Hans läppar trevar över mina, sökandes efter ord jag aldrig uttalar, aldrig vill minnas. Utplåna.
Neonljus och spotlights och ljusloppar, innerstaden med virvlande snöflingor i luften, hand i hand över kullerstensgator och månen ler och stjärnorna viskar om bitterljuva stjärnfall. Jag vet att han älskar hänsynslöst, gränslöst, att när du sträcker ut handen för att röra vid min kind önskar du att det vore mitt hjärta som han rört vid. Men det slår som det ska i närheten av honom. Ibland försöker han få mig att berätta mer än vad jag vill att han ska veta, snett leende, ögon som svarta eldar, huvudet lite på sned; jag genomskådar allt. Han har aldrig varit en utmaning för mig, aldrig blivit ett spel, en lek. Mitt favoritcitat förut var "sex is a battle, love is a war". Kärlek är så svårt att uttala sig om med ett orört hjärta, ett stadigt hjärta som aldrig skenar iväg när killar kommer hudnära och lovar stjärnfall.
Jag är ett evigt augustibarn; född ur sommarens värme, in i höstens dunkla närvaro. Ibland undrar jag om det ligger i min natur att älska, om jag skulle kunna älska om jag ville. Rädslan styr mitt liv, mina känslor. Jag vet inte om jag kan bli sviken igen, om jag kan svikas; kan en själ utan tro, utan tillit svikas? Leos övertalningsförsök kunde lika gärna vara kärleksförklaringar, smeker mitt förstånd med honungslena ord, men samvetet och medvetandet är större och vinner lätt kampen. Han är en lätt match. Han är lättdistraherad. Kanske är han rätt för mig, kanske kommer jag en dag att ångra att jag släppte honom, att jag faktiskt lät honom gå utan en tanke på det största av allt; kärleken. Ett sånt abstrakt ord, kärlek. Hur många vet egentligen var det innebär? Hur många vet exakt vad känslan är? Irrationellt. Mitt hjärta förblir orört. Augustiminnen i mitt huvud, kärleksförklaringar i natten.
Jag är bara något katten släpat in.
Angående Twilight, angående recensioner
Först böckerna. Och nu filmen. När ska vuxna sluta försöka lägga sig i ungdomslitteratur? När ska vuxna inse att de kanske inte alltid vet vad ungdomar vill läsa? Sen när behöver man en examen i litt.vet för att få säga sin åsikt? Och varför i helvete låter man inte för- och emot-personer debattera sina åsikter? Nu är det bra eller dåligt, baserat på en persons omdöme. Var är logiken?
Jag är trött. Trött på alla som tror sig veta vad de snackar om som kastar skit på ungdomsböcker. "Jag hittar moralism, sexism och våldsam adjektivsjuka" skriver Lena Kjersén-Edman, litteraturpedagog i DN. Vi är olika, vi gillar olika saker. Twilight läste jag på en kväll, jag var totalt uppslukad av handlingen och av karaktärerna. Jag fick så klara bilder i huvudet och såg det mesta spelas framför mig. På biblioteket hade jag sett böckerna, läst baksidan och lagt de åt sidan, det var först när en klasskompis tyckte att jag skulle läsa dem som jag önskade mig böckerna i julklapp (Twilight och New Moon). Jag började och fastnade. Jag håller faktiskt med till viss del, språket är inte det bästa, handlingen är inte så varierad, men karaktärerna! De gör så mycket, man fastnar för de. Jag håller fullkomligt med Loveina Khans, litteraturvetare och boktoka som skrev " Jag trodde all läsning var bra läsning. Jag trodde särskilt att läsning av böcker som uppslukar en så totalt, som Stephenie Meyers böcker uppslukade mig och många andra, var bra läsning. För har man blivit uppslukad en gång, så vill man bli det igen, och söker vidare efter nästa bok att få drunkna i", i DN som svar till Lena Edman. I dagens samhälle, där läsningen minskar drastiskt bland unga borde väl all läsning vara bra läsning? Unga bloggare, unga boktokor har blivit rasande över hur Twilight har blivit klassad som skräp i pressen, borde de inte också få höras? Varför hörs inte båda sidor, varför får vi inte riktigt tänka eller tycka själva? Är det inte dags att reformera recensionssättet? Borde inte topp- och försäljningslistor tala för sig själva?
Loveina Khans artikel: http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?a=825544
Lena Kjersén-Edmans artikel: http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=1353&a=823324
Bokenkät; 19 frågor om böcker
1. Den värsta läsupplevelse du haft?
Edwidge Danticat "En skörd av tårar" är nog en av de värsta. De flesta titlar min mormor har gett mig utan mina råd har varit rätt hemska upplevelser (sorry mormor)
2. Vilken bok har påverkat dig mest hittills?
"Tisdagarna med Morrie" satte sina spår, precis som "Hjärtat jagar allena" också gjorde. Har väldigt lätt för att påverkas av böcker och hade säkert kunnat rabbla en lång lista...
3. Har du läst någon bok som du blivit riktigt skrämd av?
Ja, ett par stycken. Cirka alla Mankells deckare, Johan Ajvide Lindqvists "Låt den rätte komma in". Psykologiska deckare/thrillers sätter sig gärna riktigt långt inne i huvudet på mig och stannar där ett tag.
4. Vad använder du som bokmärke?
Post-it lappar för det mesta, eller andra papper som ligger runt omkring. Bussbiljetter brukar användas då och då. Post-it trillar inte ur, vilket brukar vara rätt lätt hänt om boken bor i min väska...
5. När brukar du läsa? Hemma, på jobbet, på morgonen, på förmiddagen, på kvällen, innan du lägger dig...?
Lite när som, på jobbet brukar det inte finnas så mycket tid, men i skolan brukar jag luta mig över en bok på rasterna. Läser på bussen och oftast innan jag går och lägger mig eller när jag inte har akuta saker att göra.
6. Vad var den första bok du läste?
Mio min Mio eller Bröderna Lejonhjärta tror jag. (Räknar inte med alla bilderböcker man började med...)
7. Vad är bättre, pocket eller inbundet?
Inbundet är snyggt och håller bättre, men pocket är resvänligt och smidigt. Bägge är bra på sina sätt.
8. Vilken bok läser du nu?
Émile Zolas "Therese Raquin"
9. Och vilken sida är du på?
147 av 196.
10. Brukar du lämna "kännetecken" i dina böcker? (klottrar i dom, spiller mat/dryck på dom & andra barbariska åtgärder?)
I mina egna böcker brukar jag sätta post-it lappar på mina favoritställen eller på ställen med bra saker. Mina Shakespeare-pockets innehåller massa noteringar i marginalerna och en del andra böcker har ett ord här eller där. Jag brukar ha med böcker när jag lagar mat eller äter, så vissa har säkert lite mat eller kaffe på sig... Gräs, sand eller regndroppar är inte heller så ovanligt. Kantstötta blir de lätt också då jag råkar lägga de på golvet lite då och då när bokhyllorna svämmar över eller när de råkat ligga i väskan tillsammans med all annan bråte...
11. Påverkar titeln/omslaget dig om du överväger att läsa en bok?
Ja, faktiskt lite. Vet man ingenting om boken så går jag ofta på hur mycket titel eller omslag lockar. Brukar faktiskt inte impulsläsa böcker lika ofta som förr, läser gärna recensioner först nuförtiden... Lathet :)
12. Sidantalet, då?
Betydelselöst.
13. Brukar du bläddra fram till sista sidorna för att få reda på slutet?
Absolut inte! Aldrig! No way! Det borde vara olagligt.
14. Finns det någon bok du läst flera gånger?
Ja, har nog läst hela Twilight-serien ca 10 gånger vid det här laget (något besatt, faktiskt), Johan Bergström går på repris tillsammans med Shakespeare. De flesta böcker som jag äger har jag läst fler än två gånger.
15. Har du råkat ut för någon olycka som böcker varit orsaken till?
Snubblat över diverse föremål när jag har gått och läst samtidigt, dock aldrig slagit mig eller trillat omkull.
16. Brukar du sälja/ge bort dina böcker eller klänger du dig maniskt fast vid dem, även om det är någon bok du inte gillar?
Böcker jag inte gillar försvinner fort ur hyllorna. Jag behåller bara böcker jag gillar och kan tänka mig att läsa igen. Klänger maniskt fast vid rätt många, faktiskt...
17. Tar du med dig boken du läser på toa?
Nej.
18. Just det, läser du i badrummet?
När jag badar brukar jag läsa samtidigt...
19. Har du något boksystem? Skriver du upp vad du läser/ska läsa/ska köpa/köpt för böcker? Skriver du kanske till och med läsdagbok?
Jag har en lista över vilka böcker jag har läst, vilka jag vill läsa (typ kom-ihåg-lista) samt över böcker jag äger. Är rätt bra med tanke på att tre fjärdedelar av mina böcker ligger nerpackade. Bra för folk som vill köpa böcker till mig att veta vilka böcker jag läst (eller vill läsa). Har knappt koll på vilka böcker jag har nerpackade, vet bara vilka jag har framme... Men så är jag ju lite manisk när det gäller samlandet av dem :)
.Har ett boksystem när det kommer till mina bokhyllor; att alla böcker som är skrivna av samma författare bor grannar och sedan är det mycket personliga preferenser. Det är nästan bara jag som hittar i mina hyllor...
Frågorna kommer ifrån http://www.bokhora.se/blog/salong/webbtips/2008/11/fler-bokenkater-at-folket/
Pojken som botade sömnen av Johanna Nilsson
Har läst boken Pojken som botade sömnen av Johanna Nilsson under kursen Litterär gestaltning. Vi skulle läsa en deckare, redovisa en recension och skriva en egen "kortroman" (hur mycket vi ville, men åtminstone första och sista kapitlet). Jag valde denna boken för att den matchade så bra med min mindmap över min egen bok som handlar om syskonen Ari och Syrsa. (Och för att Johanna Nilsson är en superbra författare....)
Tvillingarna Bella och Jonathan har ett speciellt band mellan sig; ibland drömmer de samma saker, ofta vet de hur den andre mår och de pratar med varandra utan att uttala ett endaste ord. En dag när Jonathan sitter och äter vid bordet hemma i villan känner han en smäll och hur det gör ont i huvudet. Bella har blivit påkörd av en bil. Föraren körde väldigt vingligt och smet ifrån platsen. Vi får följa Jonathan efter olyckan. Bella hamnar i koma och kan inte vakna - läkarna vet inte riktigt varför och kan inte heller säga när eller ens om hon kommer att vakna.
Om nätterna kan inte Jonathan sova, utan han klär på sig och cyklar ut i natten. Ibland till en gammal skrot, där han och Bella brukad hänga ibland efter skolan. Där möter han tjuven Måns som letar efter sin flickvän Mirijam som försvann efter ett bråk. Tillsammans letar de efter Mirijam och mannen med den rostiga bilen som körde på Bella.
Boken speglar Jonathan sinnesstämning förvånansvärt bra; enkelt språk och barnsligt hopp. "Om fem knoppar har växt upp, en för varje bokstav i BELLA, så kommer hon att vakna", sådana småsaker letar Jonathan efter, som han kan hoppas på ska väcka Bella. Sedan kommer han på att om han hittar mannen som körde på Bella så kommer allt bli bra, då kommer Bella att vakna. Allt detta hopp, det är fascinerande. Efter Bella somnade är Jonathan den som håller ihop familjen; en mamma som gråter och blir håglös, en pappa som äter choklad hela tiden och pillar med sina frimärken. Jonathan lagar mat och förlorar inte hoppet då hans föräldrar nästintill gör det.
"Pojken som botade sömnen" är Johannas tredje ungdomsbok och utkom 2005. Språket är enkelt och vi får oss en bra bild av karaktärerna. Polisen som kör fast i utredningen på grund av brist i bevisning och Jonathan som vill lösa, vill bli den som lägger alla pusselbitar på plats. Han börjar leta efter en blå bil med rost kring registreringsskylten och trots motgångar ger han inte upp. Han ger inte heller upp när Måns ligger i en soffa och säger att han ska ligga där tills han dör för att ingen kommer någonsin att hitta Mirijam. Jonathan ger inte upp, nyfiken letar han överallt efter saker som kan komma att betyda något. Trots bokens "mörka" sida så skildras Jonathans kamp med humor och värme. Om en tolvårings kamp mot saker som ingen vill ska hända men som ändå händer. Jag tror detta är en bok som alla kan läsa och få ut något av.
Sluta aldrig att hoppas.