Författare: Douglas Coupland

Titel: Eleanor Rigby
Utgiven: 2004
Förlag: Bloomsbury USA
Språk: Engelska (272s, paperback)

 

Ur Beatles låttext Eleanor Rigby och speciellt stycket "all the lonely people, where do they all come from?" bygger Coupland upp en historia om ensamhet och livet. Huvudpersonen Liz har inga vänner, är överviktig och bor i en opersonlig, blek lägenhet. Storyn tar sin början 1997, när Liz bevittnar hur kometen Hale-Bopp färdas över den kanadensiska himlen. Där och då bestämmer hon sig helt enkelt för att "go with the flow" - att sluta försöka kontrollera allting. Att låta livet ta sina egna vändningar, att inte vara rädd för ändringar; framtiden. 

 

Men en dag får Liz ett annorlunda telefonsamtal, en ung man har kommit in till akuten och hon står som enda kontaktperson - med en gång färdas Liz tillbaka trettio år i tiden och ett beslut som togs då. Liz åker till sjukhuset för att möta Jeremy, den son som hon adopterade bort, som nu är döende i MS. I tillbakablickar får vi lära känna Jeremy och även veta vad som hände innan han föddes, språkresan som Liz helst vill glömma och får en inblick i hennes liv. 

 

Är det någon författare vars stil är lätt att känna igen borde det vara Coupland, hans historier brukar vara skruvade, ta ganska oväntade vändningar och överraska. Jag har tidigare läst Girlfriend in a coma ett antal gånger (senast här) och tyckt att den är fantastisk - tyvärr når inte Eleanor Rigby riktigt den nivån. Speciellt på slutet när jag hoppas på det där oväntade som är så typiskt Coupland - men som faktiskt inte kommer gjorde att boken blev lite förutsägbar. Men jag gillar Couplands karaktärer, att han tar fram oväntade saker och talanger hos folk - exempelvis lär sig Liz genom Jeremy att hon kan sjunga baklänges.

Det där lite övernaturliga finns också som en skugga genom boken, syner och lite samma dystopi som Girlfriend in a coma ligger och lurar, men det tar aldrig över handligen. Det är en bok om ensamhet, men också om familjer och att man ska ta vara på tiden. Precis som de flesta av Couplands andra böcker så kan de läsas på många olika plan, Eleanor Rigby innehåller en hel del metaforer som man kan välja att tolka, eller om man "bara" vill läsa den utan att analysera och tänka så går det också bra. Det är en fin berättelse som tar upp hur mycket man kan lära sig om livet av döden - i alla fall i mina ögon. JPod står i hyllan här hemma nu - ytterligare en av Couplands böcker - kanske läser jag alla hans böcker i år? Måste säga att jag är nyfiken på hur jag tolkar vissa av titlarna jag läste när jag var tonåring och för sisådär sex, sju år sedan och se vilken åsikt jag har kring de idag. 

 

Ska man läsa Coupland så är detta kanske inte boken man ska börja med, jag rekommenderar hellre Girlfriend in a coma eller Hey Nostradamus.