Jag kommer inte vara hans sista;

och jag är inte hans första

 

 

det är fascinerande hur allt ändå är nytt

det har funnits andra

ändå känns varje smeking ny

varje ord känns främmande

fast allt är gjort tusen gånger innan

 

 

jag försöker att inte tänka på innan

både mitt innan och hans innan

men det är svårt

somnade de också med huvudet på hans bröst? 

brukade han säga samma saker till dem? 

brukade de också somna till ljudet av hans djupa andetag? 

trodde de också på en framtid? 

 

 

 

jag hatar att ha varit någon annans

längre tid än jag har varit min egen

hur de alltid verkar känna mig bättre

än vad jag själv gör

eller är det bara deras version av mig?