läser bloggar vars personer försvunnit för längesen

onsdagsbarn, kanske en av de mest geniala textförfattare jag mött - går vilse bland orden och saknar början av tiotalets explosion av litterära experiment. I svallvågorna av Sara Stridsbergs romaner kom en längtan efter att vara annorlunda, att leka med ord, meningar, desto mer abstrakt desto bättre. Bryta av mot grammatiska regler och det typiska. En utpräglad egen stil, kaos istället för struktur, mellan raderna istället för på näsan.

Saknar mitt eget språk, hur berättelser utspelade sig på min hjärnhinna - i lagom tempo för att jag skulle hinna dokumentera, hinna anteckna. Vad hände med tjejen som skrev? Vad hände med skrivandet?

Vad hände med onsdagsbarn?