Ungdomslitteratur, YA och crossover
(Jag har länge velat skriva något om YA-litteraturen eftersom jag på sistone har funderat väldigt mycket kring just crossover, ungdomsböcker mm och fick nya infallsvinklar och synsätt på det efter crossover-seminariet på bokmässan.. Så här är lite tankar, inga vetenskapliga belägg för någonting utan bara mina egna erfarenheter och lite lånat från bokmässe-diskussionen.)
Något som diskuterats mycket de senaste åren är ungdomsböcker/YA/unga vxuna, Twilight och Cirkeln var de böckerna som startade diskussionen kring just varför vuxna söker sig till och börjar läsa ungdomsböcker. Ett av fredagens seminarier på bokmässan tog upp och diskuterade just crossover-begreppet, där man pratar om böcker som kan läsas av både unga och vuxna. En fråga som kom upp ganska snabbt var "varför har inte vuxna alltid läst ungdomsböcker?", där det dels kan förklaras med att ungdomsböckerna fått en förändrad status och oftast är bättre skrivna nu än för ett par år sedan. Förr så hade mycket ungdomsböcker en "fostrande" roll, man skulle lära sig ett ganska tydligt budskap via handlingen och oftast huvudpersonen, medan det idag är mer fritt innehåll.
Många ungdomsförfattare säger själva att de inte haft en tanke kring vilken målgrupp de skrivit för under processen, utan att någon senare har konstaterat att jo, det är nog en ungdomsbok. Vad specificerar en ungdomsbok då? 1. Den handlar om unga människor. Är det allt? Ja, typ, säger jag. Det är ganska snedvridet - det finns ganska många barnböcker som handlar om allt annat än barn; det är gummor och gubbar och vem vet allt - medan en bok om ungdomar automastiskt blir "ungdomsbok". Borde vuxna läsa ungdomsböcker? Absolut, varför inte? Alla vuxna har ju själva varit unga och jag tror att det kan vara ganska lätt att skapa en igenkänningsfaktor där. Däremot upplever jag att det finns ett visst motstånd hos många att läsa just ungdomsböcker - och just det här med "unga vuxna" har inte riktigt slagit igenom i Sverige.
Ibland när jag rekommenderar böcker till vänner och släkt (oftast, men inte alltid) så är det lite äldre människor som ser skeptiskt på mig och fäller kommentaren "men det är ju en ungdomsbok..?" - som att det skulle göra den sämre? Många ungdomsböcker jag läser idag kan jag ifrågasätta klassifiseringen på, senast The Storyteller (skriven av Antonia Michaelis) som kom ut översatt till svenska (Sagoberättaren) på Opal nyligen, där målgruppen är 14år+. Kan 14åringar läsa den? Såklart. Kommer majoriteten av 14åringarna förstå vad de läser? Jag tvivlar på det. The Storyteller är en, i min mening, ganska komplex roman och översättningen till engelska är inte direkt "lätt". Varför är det en ungdomsbok? Den handlar ju om ungdomar.
Detsamma egentligen med en annan av höstens utgivningar; Låt vargarna komma (org. titel Tell the wolves I'm home) av Carol Rifka- runt. Huvudpersonen är 14 år gammal, handlingen utspelar sig i slutet av 80-talet och mycket handlar om aids och hiv och hur samhället såg på sjukdomen då. Kan en 14åring läsa den? Absolut. Kommer majoriteten av 14åringarna förstå vad de läser? Jag tvivlar på det. Även om man kan förstå en del så saknar många kunskapen om hur samhället såg ut vid den tidpunkten och hur aids/hiv uppfattades då, vilket inte direkt förklaras i boken (man får märka det på hur folk beter sig).
Jag säger inte att ingen 14åring kommer förstå någon av de här böckerna - men undersökningar visar att svenska ungdomar idag i många fall är svaga läsare, långt ifrån alla, men många. Måste unga förstå allt de läser? Nej, jag tror det är sällan som någon förstår allt i en bok, men om man har svårt att förstå något, känna igen sig eller komma in i boken så kan det också ett motstånd till att fortsätta läsa och är man då en svag och ovillig läsare kanske det gör det extra svårt att plocka upp nästa bok. Bara för att böcker råkar handla om ungdomar gör det inte automatiskt att det blir ungdomsböcker. Tyvärr blir det också så att genom att placera dessa böcker bland ungdomshyllorna att de tappar potentiella "vuxen"läsare, i slutet av seminariet diskuterades också vad som eventuellt skulle hända om man ställde vissa ungdomsböcker bland "vuxen"litteraturen - skulle någon reagera?
Den "lösning" som finns har kallats crossover, det vill säga ungdomsböcker som också "passar" vuxna. I Månpockets monter skyltade de "crossover"litteratur, men annars är det ett uttryck som ganska nyligen dykt upp och som jag inte tror att många som inte följt diskussionen är bekanta vid. Olika placeringar är en annan lösning, att i bokhandlar och på bibliotek ha ex på både barn/ung- och vuxenhyllan. Men annars? Jag tror mycket handlar om att sudda ut gamla fördomar och värderingar som en del verkar ha mot just ungdomsböcker och inse att det faktiskt finns en hel del bra på de hyllorna också - bara för att de är skrivna mot ungdomar gör inte innehållet sämre.
Eller?
Kommentarer
Trackback