Författare: Julie Kagawa
Titel: The Iron King (The Iron Fey #1)
Utgiven: 2010
Förlag: Harlequin Teen
Språk: Engelska (363s, paperback)

Meghan Chase har alltid känt att hon inte riktigt passar in och saker har inte riktigt stämt i hennes liv sedan hennes pappa försvann när hon var sex år gammal. När Meghans bästa kompis Robin börjar bete sig lite konstigt och beskyddande mot henne och hon inser att någon iakttar henne från håll inser hon att något inte stämmer. Det visar sig att hennes riktiga pappa är en "faery king" och när hon kommer till faery med Robins hjälp hamnar hon mitt i ett krig - där hon kommer att ha en viktig roll.

Jag såg bok tre och fyra i serien för ett tag sedan på biblioteket och blev nyfiken - när jag kollade upp serien så verkade den lovande så reserverade första boken. Uppfylldes mina förväntningar? Nja, jag upplevde boken som förvirrande, författaren plockar en del (jag som inte läst supermycket renodlad fantasy missar kanske en del) från andra böcker utan att riktigt få ihop det. Alla de här böckerna med tjejer som har ett speciellt "kall" och måste skyddas av killar börjar bli lite väl många nu, hade velat läsa något mer kreativt inom just YA-contemporary fantasyn.

Just det här med Ash är också lite svårt att få ihop (Ash = winter prince, vilket är fel "court"), ena sekunden är han trevlig mot Meghan och i nästa så är det som om han är en helt annan person. Handlingen hade antagligen varit bättre om Julie fokuserat mer på sin att göra boken till sin berättelse i stället för att låna saker från andra, även tempot hade kunnat jämnats ut för att skapa en bättre dynamik mellan scenerna. Jag som har väldigt lätt för att skapa bilder medan jag läser misslyckas nästan totalt med det under läsningen av The Iron King då jag upplever de flesta miljöbeskrivningar som ofullständiga och förvirrade.. Hur motiverar jag att jag är så negativ men ändå ger ett helt okay betyg? Den är hyfsat lättläst, tror den fungerar ännu bättre att förstå om man är mer inläst på fantasy än vad jag är - och trots allt fanns det en drivkraft i boken, ett flyt i läsningen. Bok nummer två, The Iron Daughter står ligger på min bokhylla för tillfället, bestämde mig för att ge den en chans och får se: kanske blir det att jag läser hela serien eller slutar efter andra boken.

Rekommenderas till läsare som inte har läst så mycket fantasy, alternativt inte stör sig på när författare lånar från andra böcker - kanske bör tilläggas att jag hade större tolerans här än när jag läste The Magicians av någon anledning...