intressant text i SvD som diskuterar "crossoverlitteraturen" - litteratur som både passar ungdomar och vuxna. Det har varit lite debatter kring just barn- & ungdomslitteraturen under vintern och egentligen är jag skeptisk till varför vi ska ha diskussioner kring ålder och litteratur över huvud taget. Ungdomsböcker har ansetts vara lite sämre, men om vi ska se till ungdomsböckerna så har utbudet ändrats ganska mycket de senaste åren i takt med att nya, lite yngre författare etablerat sig. Ungdomsboken som på åttiotalet stod mest för att "läxa upp" och visa vad som är rätt och fel i samhället har hållit i sig lite, syftet att ungdomar ska lära sig något i sina böcker - medan det nu för tiden handlar mer om att engagera, om att trollbinda. Huvudsaken är väl att man läser - inte vad man läser?