Hittade en serie böcker på biblioteket strax innan jul, Michelle Pavers Chronicles of the Ancient Darkness. Första boken i serien hade stått på min vill läsa-lista ganska länge, så när jag insåg att stadsbiblioteket i Halmstad hade boken inne så tänkte jag why not. Serien innehåller sex stycken böcker och riktar sig nog främst till år 12-15 (även om vi inte ska lägga tyngd på sånt egentligen).

 

1: Wolf Brother, 2: Spirit Walker, 3: Soul Eater, 4: Outcast, 5: Oath Breaker, 6: Ghost hunter.

Serien är hyfsad jämn, jag gav nästan alla fyror i betyg på boktipset, andra boken kändes dock lite ojämn, mest som att författaren försökte få fram saker som skulle hjälpa resten av serien på traven - men det är ändå böcker som jag fastnade i. Jag läste på orginalspråket, engelska, och jag skulle gissa på att vissa delar blir jobbiga om man inte är van vid att läsa på engelska, just för att de utspelar sig i en annan tidsera och använder tidvis ord som jag ialla fall, inte är helt bekant med i dagens litteratur och värld. Å andra sidan så är det ju bra att utmana sina kunskaper då och då - jag slår upp ord relativt ofta som jag inte förstår, även om jag förstår sambandet så vill jag gärna bekanta mig med nya ord. 

 

Serien handlar kort (för det blir jäkligt jobbigt att beskriva handlingen utan att spoila en massa..) om Torak och Wolf. Böckerna utspelar sig för länge sedan, när människor levde i harmoni med naturen. Människorna är uppdelade i olika clans, Torak är wolf clan, medan andra clans som nämns är bland annat raven, seal och oak. Vissa clans har dock dött ut med tiden eller i olika sjukdomar då de oftast lever tillsammans i grupp. Torak och hans far har levt utanför deras clan hela Toraks liv, utan att han riktigt vet varför. När hans far sedan dör vet inte riktigt Torak vad han ska göra, hur han ska klara sig - och där börjar hans äventyr. Torak upptäcker snabbt att han har kunskaper och egenskaper som han själv inte hade en aning om och han hittar dessutom en trogen vän, nämligen Wolf. 

 

Jag älskar delarna som är ur Wolfs perspektiv, där han använder ord som är finurliga och roliga (och inte så självklara till en början). Man får även följa hans förvirring över vad Torak ibland gör och inte gör och det ger storyn ett annat sorts djup. Jag gillar miljöerna och karaktärerna, speciellt Wolf. Jag läste böckerna väldigt tätt (typ en om dagen), vilket gjorde att dramaturgin kändes tjatig - dock lätt hänt med serier. 

 

En väldigt söt serie som jag tyckte väldigt mycket om helt enkelt.