hemtenta på schemat under tre (fyra) dagar, fick ut den för ca ett dygn sen och har väl skrivit en tredjedel. Sitter för tillfället med morgonkaffe och försöker få min hjärna att fungera. Ska försöka skriva klart idag så jag kan ägna morgondagen åt att packa och plocka i ordning allt inför flytten. Hade behövt städa lite, även om det lär behöva göras efter alla saker har försvunnit också. Allt känns så oplanerat, ostrukturerat. 

 

Har funderat mycket på det här med drömmar och framtid på sistone. Vad som är mina drömmar och vad som är det som "förväntas" att man ska göra när man är ung. Ja, jag vill resa men kanske inte nu. Ja, festa kan vara kul ibland men det är inget jag har ett behov av att göra varje helg. Ja, vänner är bra att ha - och det finns några, de befinner sig bara inte där jag befinner mig just nu. Trygghet är ett basbehov och jag kan inte minnas sist jag kände mig trygg, kände mig hemma - de mest komiska är väl att det lär ha varit mitt femtonåriga jag som var trygg. Vilja starkare än stål om hon bara bestämde sig för något. Det var synd att någon bröt ner henne, att hon lät sig brytas ner. 

 

Jag har ganska många vuxna personer i mitt liv som hängt med sen jag var tio, elva år - som trodde på mig hela vägen, som såg vem jag kunde vara; vem jag kunde bli innan jag ens visste det själv. Som gav mig vägar att gå som jag inte ens visste att jag kunde eller ville gå på; så många minnen, så många erfarenheter - jag vet inte ens vem jag ska börja tacka. De första månaderna här tvivlade jag så sjukt mycket, såg bara svart eller vitt, rätt eller fel. Sedan bestämde jag mig för att den här vägen leder till andra vägar, öppnar andra dörrar. Jag bestämde mig för att det här är rätt just nu, just här. Livet blev ganska mycket enklare efter det, det är samtidigt ett beslut som jag aldrig har tagit innan. Förr hade jag gett upp.  

 

Det är ganska konstigt hur mycket man kan om man bara bestämmer sig för något. Så nu tänker jag se till att plocka minst 15p på hemtentan så jag har det gjort.