Jag brukar lovorda David Levithan ("Nick & Norahs infinite playlist", "Boy meet Boy" mfl), men hans tunna bok "Every you, every me" fastnar inte riktigt. "Every you, every me" är ett samarbete med fotografen Jonathan Farmer, vilket i min mening, hade kunnat bli riktigt bra. Tyvärr tycker jag det känns för hoppigt - boken är skriven så att David fick ett foto i taget och skrev storyn allt eftersom, utifrån de enskilda fotografierna han fick - kanske är det därför storyn känns... obalanserad och lite orytmisk. Handlingen är bra fram till ungefär två tredjedelar av boken, sedan håller den tyvärr inte helt fram till slutet, vilket känns lite surt. 

 

Boken handlar om Evan, som en dag på väg till skolan hittar ett kuvert mitt på vägen med hans namn på, i det finns ett foto. Under veckan som följer får både han och hans kompis fotografier levererade på ett eller annat sätt, alla tycks kunna kopplas till deras kompis Ariel som är försvunnen - som läsare vet vi inte riktigt vad som har hänt. Allt eftersom fler fotografier dyker upp blir Evan mer och mer paranoid och tycks straffa sig mer & mer för Ariels försvinnande som han tycker är hans fel.

 

Det är synd att boken känns obalanserad, formatet är intressant och jag tycker om böcker som är annorlunda & utforskar vilka olika format en skriven bok kan ha - fotografierna ger handlingen en liten "twist". Problemet är att fotografierna känns otydliga och "konstiga", det känns lite, i min mening, som ett projekt som kanske skulle ha omarbetats lite innan det trycktes. 

 

Utgiven: 201209 

Förlag: Ember; Reprint edition

Språk: Engelska (256s)

 

 

 

Usually Im a big fan of David Levithan (author), but one of his latest books "Every you, every me" wasn't what I'd hoped for -  the story never develops, and the plot isn't very good. The book is a result of a cooperation between David and the photographer Jonathan Farmer. Jonathan would give the photos one by one to David, which wrote the story after the picture he got at the time, which makes the story uneven and unbalanced. The idea is good though, and its a shame that it didn't really turn out as good as it could have been.