& jag vill öppna upp allting på vid gavel, men någonting hindrar; vetskapen om ett vidunder - ett 2010-talets Katla som slukar allt i sin väg; en Katla som inte syns - som bara anas på ytan under ångestnätter då man skulle göra vad som helst för att byta måne mot sol, ensamhet mot tvåsamhet, någonsamhet. Som en förödande skogsbrand drar hon fram över trådarna som löper in i hjärtat; sätter sig någonstans under revbenen & sjunger mjukt & lågt, lockar vackra drömmar, lockar evighetslång sömn. &  efteråt? Mörker mörker & total tystnad.

(håll om mig i natt)