Det är 1904, Hanna Lundmark lämnar under natten det fartyg som hon varit kocka på när det ligger ankrat i Portugisiska Östafrika. Hon hamnar i huvudstaden Loureno Marques & blir av en tillfällighet ägare till den största bordellen. Hanna möter mycket olika människor under sin vistelse, hon försöker nå till de prostituerade men de vill inte ha hennes medkänsla, hon upprörs över hur de vita behandlar de svarta & måste till sist välja vilken typ av människa som hon vill vara.

Det finns bevis för att en svensk kvinna ägde den största bordellen  i Loureno Marques under början av 1900-talet, de dokument som bekräftar detta är skattepapper, vilket var noga bokfört under denna tiden för att visa att kolonien faktiskt var lönbar. Runt dessa dokument bygger Mankell skickligt upp en trovärdig historia kring vem denna kvinnan var och hur hon hamnade där. Vi vet egentligen faktamässigt ingenting om vad som egentligen hände, men många fartyg seglade via Portugisiska Östafrika till Australien med timmer och det är troligt att hon var ombord ett av dem.

Mankell skildrar på ett imponerande sätt miljön och människorna; hur rädsla & okunskap kunde ge upphov till ett så starkt hat, ett starkt förtryck. Det är skrämmande att läsa hur förslavade vissa människor var, hur lagar var olika mm. Jag saknar lite udden av hans språk, jag kan inte säga att jag direkt känner igen det - inte sådär poetiskt (på snudd abstrakt) som det lätt blir i hans andra skönlitterära verk. Mycket modigt att lyfta fram perspektivet av en kvinna i en era som var väldigt mansdominerad och även att så naket berätta om våldet, det öppna hatet & rasismen.

Mankell är enligt mig bäst i sin skönlitterära form, Minnet av en smutsig ängel kommer aldrig upp på samma nivå som bla Comedia Infantil, men är ändå en vemodig och nödvändig berättelse som man inte bör missa.