Tolvslaget bestod av lite släkt, lite rislyktor & många skratt.

& 2011?

Januari:
Flyttade hemifrån, till min finafina etta som jag älskar så mycket. Hade min skadade sommarprins som inte alls ville stå på fyra ben & som inte direkt var snäll mot mig alls. Gick & såg Narnia VotDT helt själv på bio, känslan av att jag gör precis som jag själv vill var... annorlunda men lätt att gilla. Mycket tonårsmusik. Hittade en kille som gjorde mig popparglad, men till slut föll vi likt stjärnfall & drömmen visade sig vara verklighet & verkligheten visade sig vara mycket kassare än drömmen.

Februari:
Det handlade mycket om Honom. Efterkrigstiden. Att hitta tillbaka till något jag aldrig riktigt haft, en verklighet som aldrig riktigt varit min egna. Det handlade mycket om att gå tillbaka. Jag läste ganska mycket böcker, flydde lite in i andra verkligheter, andra drömmar. Det var Poetry Slam på Fox & Anchor, mysiga kvällar & jag hade min lite smått odrägliga sommarprins. Fick en ny cykel & en inneboende.

Mars:
Hämtade hem Ellen, sötaste lilla fyrtassade tjejen.. Jag skrev mycket, hittade tillfälligt tillbaka till orden, till mitt gamla jag - släppte lite gamla saker & testade det där som folk kallar att gå vidare. Överlevde en MR & fick beskedet att tyvärr, vi vet inte vad som är fel men det kanske kan bli bättre om vi opererar.

April:
Mer poetry slam, skrev en del själv också (icke framtvingade ord), hästen lugnade sig & blev snällare, ett återbesök senare fick han komma ut i hage & slutade gå på två ben. Red till stranden & galopperade med finaste hjärtans fröjd - glad Lisa, glad Loke. Livet var lite bättre än i sagorna under april..

Maj:
Diabilder hos mamma & pappa, en hel barndom på bilder, pappas drömmande blick när han sitter framför duken med bläddraren i handen. Jag skrev en del under maj också, påbörjade "noter till mitt x-åriga jag", ett projekt jag gillade & som gav mig något. Jag började längta bort, drömma mig bort.

Juni:
Tänkte tillbaka ganska mycket, vad som formar oss, hur vi anpassar oss mm, gick på otaliga strandpromenader - nästan varje dag cyklade jag till hästen eller stranden. Hittade mitt fotoalbum & skrev om hur jag blev hemlös, rotlös - hur sköra barndomsminnen som blivit uppryckta med rötterna är. Mycket musik, mycket längtan efter något annat, något abstrakt.

Juli:
Fortfarande mycket ord, mycket musik. En del böcker. Sommarprisen var på Tiarp, åt gräs & blev tjock, busade med unghästarna & var mest nöjd. Vi började träna mer & mer, de flesta dagar satt jag bara & log på ryggen, så jävla fin var han - vi skrittade ut själva första gången & jag minns bara att jag undrade om det verkligen hänt eller om jag bara drömt. Min finafina ponny. Som jag saknar dig.

Augusti:
Hästarna kom hem från betet, hjärtans fröjd & sommarprinsen var mina i två veckors tid - Loke & jag ägnade alla dagar åt att traska runt i skogen barbacka. Fina snälla ponny. Snurrade runt på Tall Ship Races & tappade halvt bort mig själv i sensommarvärmen. Den sista veckan avslutades med en vecka på Naxos, Grekland. Blått vatten, fina stränder & värme.. Love.

September:
Frustration var en ganska envis vän under september; fick lämna in datorn Caspian på service, hade ingen häst, hade inte jobb osv osv. Var ute & gick en del med mamma & gula hunden, pratade mycket med folk, men det var ganska omotiverat, ganska oengagerat.

Oktober, November, December:
Sämre bloggare är svårt att hitta. Har inte hittat motivationen, har inte hittat orden. Har mest blivit musik, enstaka texter, det har inte riktigt funnits någon vilja, något mål. Mörkret gör mig trött & ljuset denna hösten/vintern har varit allt annat än uppiggande. Det har varit lite möten, lite aktiviteter - men ändå. Det har varit något som gnager.

2011: hade väl frustration, omotivation & rastlöshet som nyckelord. Vissa perioder har jag inte känt igen mig själv. Har ett par saker inför 2012, inte löften - det låter så fel, så pretantiöst & ångestbetingat, mer riktlinjer för hur jag vill att mitt liv ska se ut. Jag har lite behandlat mitt liv som om det vore en bit sten snarare än formbar trolldeg. Jag formar, jag bestämmer, jag går. Tillit, jag vill få tillbaka förmågan att lita på folk. Jag tror det är dags nu, att släppa, att våga gå vidare även om det är läskigt, även om det gör ont så är det ändå ett ganska viktigt steg i vad som jag tror är rätt riktning. Finns så mycket att jobba på, jobba med när man är såpass ensam, vilket delvis är självvalt. Men vi får se, många små steg blir i slutändan stora steg.