Hittills har jag idag lyckats att ha ett en timme långt telefonsamtal, bita sönder min underläpp, stirrat på den gråa himlen och det snöblandade regnet som envist föll innan. Påbörjat en rec. av en serie böcker jag läste förra månaden och jag tror inte jag kommer ta mig i kragen och göra något vettigt idag heller. Lyssnar på gammal musik. Läser min morbror trollkarlens blogg, lyssnar på hans musik - blundar och går vilse bland en röst som det var allt för längesen jag hörde. Det hugger till under revbenen av saknad. Minns hans händer mot gitarrens strängar, hur han alltid plockade upp den med ett leende. Så mycket vemod. Så mycket saknad. Hur tar man kontakten med någon som man inte hört av på så många år? Som kanske inte ens vill ha kontakt? Hur förhåller man sig till det förflutna som man inte vill lämna?

Såg bror på Ica för några dagar sedan. Han såg inte mig. Jag ville inte störa, inte rubba hans värld (inte få min rubbad), han hade ögonen på sonen till hans tjej. Han har ett annat liv nu. Jag tror inte att jag ingår.