; childhood (its always with you)


                   

                 

        
(kvalitén hade antagligen varit bättre om jag orkat mig hem till pappas scanner,
men ibland får digitalkameran duga)


Min barndom var fylld av äventyr, destinationer & ändlösa trollskogar. Jag har räknat stolparna på E6an otaliga gånger, väntat på avfarten, än idag när jag åker igenom tunneln på väg uppåt tänker jag att nu är vi snart framme, även om det är helt fel destination. Jag hade två barndomshem, två hus som var hemma. Om man kollar igenom fotoalbumen är de flesta av fotona tagna i Kungsbacka. Hur man kände sig hemma så fort bilen körde upp mot allén, över den lilla bron  & man såg det bruna huset & den stora trädgården. Hunden/arna som skällde på en, sprang med bilen över gårdsplanen. Den massiva åsen bakom som vi alltid skulle klättra i trots att morfar muttrade livsfarligt. Utsiktsplatsen dit jag tror jag hittar än idag, upp i skogen, hitta de knappt synliga stigarna (vem behöver stigar?) & bland alla träd, stenar & mossa finns ett stort klippblock varifrån man har utsikt över hela sjön, skogarna, hästhagar, allt. Det bara finns där. Omgiven av tystnad. Lugn. Outforskade trollskogar, om man är tyst tillräckligt länge, stilla tillräckligt länge så kan man höra vindens historier.

Minns alla dagar i skogarna, varm choklad & varma klippblock & hitta större och större stenar att klättra på; kvällarna vid sjön, se hur fiskarna gjorde ringar på vattnet, satt man tillräckligt stilla på bryggan & väntade kunde man ibland känna de stryka mot fötterna på en. Ibland låg vattensnokarna & solade på stenbryggan så man fick gå över dem - aldrig att de ens lyfte huvudet mot en. När jag blev större brukade jag & pappa simma ut till flotten som låg & flöt, ibland knöt någon fast den vid bryggan men oftast låg den långtlångt ut i den djupa sjön.

Föredrar fortfarande det tysta, lugna; skräms av stadens ständiga ljus & ljud; basgångbasgångbasgång. Vill tillbaka till Kungsbacka varje sommar, varje gång det rycker lite extra i min rastlöshet, varje gång jag önskar mig bortbortbort så är det dit jag vill. Barndomsminnen, nostalgi & hemlängtan.



Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback