Fastnar i fotoalbum. Saknar hösten i Kungsbacka. Saknar att stå på stenblocket vid åsen & se ut över en stilla sjö & en sovande skog. Mer än sjuttiofem procent av fotona i mitt album är tagna i Kungsbacka. Sällan på hemmaplan. Saknar stugan. "Finrummet". Tog med Andreas dit, måste ha varit sommaren nollfem - vi var nyförälskade & levde på sol & närhet. Jag var brunhårig & ganska lycklig. Saknar att bryta vattenytan i sjön, skrämma bort fiskarna & dyka efter solens strålar med sängvarma & nyvaknade muskler. Att sedan sitta ute i solen & låta håret torka och äta frukost.

Jag var så arg. Ledsen. Kunde inte vara med när de plockade ner en hel barndom i kartonger. Kunde inte leva med tanken på att se på. Har sällan varit i lägenheten dit de flyttade. Från en stor villa till en tvåa. För lite luft. För mycket människor per kvadrat. Finns inget att göra, ingenstans att ta vägen.

Nu, flera år senare är jag fortfarande ganska arg. Ledsen. Längtar till bästa läsplatsen. Tog med mig lite till min lägenhet, fåtöljen som stod i pianorummet - tjatade till mig den. Tavlan med haren som jag inte direkt behövde slåss om. Så mycket saknad. Så många spillror.