Alla författare, alla de som sätter spår hos mig, i mitt skrivande. Jag vet inte, byter bloggar lika ofta som solen går upp & jag vet inte längre vad jag letar efter. Vet inte längre om jag är värd slagen innanför bröstkorgen. Det mesta är upprepningar, allt går på repris, som en illa regisserad dokusåpa. & vad har jag med mig i bagaget? Minnen av ett förlorat Berlin, citat av författare som dog för konsten, vackra ord som jag önskar ville tillhöra mig, som jag har försökt att pussla in i mitt egna liv, mitt egna ordförråd. Jag har två språk att uttrycka mig på - ibland verkar inte det vara tillräckligt. Älskar att stå bakom kulisserna, befinna mig i bakgrunden; irra omkring i korridorerna på biblioteket, på teatern. Det ligger någonting jag gillar i att vara vilse; de okända vägarna, människor man aldrig mött. Ingen utmaning att alltid känna igen sig, att alltid vara på samma väg.

& i slutet?
alltid felregisserat, alltid fel vinklar.