Sitter i köket hos mamma & pappa. På en barstol vid "ön" med en kopp kaffe, som jag gjort så många gånger innan, oftast skrivandes på uppsatser, noveller; oftast med en bok eller två vid sidan om. Ikväll är det mest jag & vinden som tjuter kring knutarna, sliter i träden. Brukar inte vara såhär trött; brukar alltid tycka om, gilla mörkret & kylan & hela konceptet med vinter. Men i år är det annourlunda. I år börjar jag bli trött redan vid sju, halv åtta (sen att jag inte kan somna förrän massa senare är en annan poäng) & får släpa mig upp till kaffebryggaren vid åtta på morgonarna. Halsbandet med en ankare kring halsen för att ha något som påminner mig om att stanna kvar, hålla mig fast. Vill flyta iväg, flyga bort. Men det finns fortfarande saker som håller mig kvar här. Håller mig fast.

även om jag fortfarande måste lära mig att tänkatänka efter innan jag pratar.