Jag har inte glömt hur man håller i en penna. Får den att dansa över arken. Jag har inte glömt hur man komponerar textstycken på ett tangentbord; minns fortfarande tangenternas flöde. Tappar dagarna ibland. Tappar balansen oftare. Ive always been a quick fade. Världen bleknar lite, som efter man legat i solen för många timmar & försöker få klarhet bland färgerna igen. Oskärpt. Det värker i bröstet, något försöker tala om för mig att jag ska lyssna - jag orkar knappt tala. Det är lugnt, ni kan hämta mig nu. Det är lugnt, jag är trygg nu. Det är lugnt, jag vet vad jag gör. Det är lugnt, jag andas. Det är lugnt, jag är nog fortfarande värd slagen bakom bröstbenet.

& vet ni vad? Jag fasar redan nu för framtiden.






- Make a wish, brukade hon säga & jag brukade blundablundablunda & tänka på henne
på  mig

på framtiden.



Det är lugnt, hon är borta nu. Hon har varit borta ett tag nu.