Fredag:
Edwardson pratar sorg & nästintill mänsklig undergång med sin nya bok "Svalorna flyger så högt att ingen längre kan se dem". Lite härligt att se honom i en skönlitterär skepnad bland alla hans, för mig, ganska intetsägande deckare. Lite lockande att lyssna på honom när han kommer till stadsbibblan i stan fredagen den 1:a oktober...

Ranelid pratade i Svenska Tidskriftsmontern om "Med kniven i hjärtat" - tredje gången jag hör honom prata om boken och jag vet fortfarande inte vad den handlar om. Han är bra på att sväva in på annat och bland annat utmana Jimmie Åkesson i en debatt. Vackra ord, det är han bra på: "kärleken stavar aldrig fel när den skriver, för den behärskar alla språk. Den lutar lite, som gammeldags skrivstil på väg in i döden" upprepar han nog tre gånger under de tjugo minuter han har på scenen. Senare på scenen för Sveriges Radio så pratade han om Jussi - väldigt kärleksfullt och nära, om radiodokumentären och om Jussi som soundtrack till en barndom. & jag lyckas aldrig sätta fingret på vad det är som är så speciellt och härligt med hans språk.

Mankell ser ganska trött och (faktiskt) gammal ut där han står på Aftonbladets scen, berättar om Ship to Gaza, FN-utredningen och allting omkring. Med vrede i rösten berättar han om journalisten som ringde hem till Mankells fru klockan sex på morgonen för att fråga om hon kunde bekräfta att han blivit dödad. Han läste högt ur FNs utredning kring Israels agerande den där dagen då nio passagerare dog & Mankell levde. Att attackera, beskjuta och borda ett fartyg som seglar under FN & grekisk flagg på internationellt vatten är det nog bara Israels militär som kan få för sig att göra. Mankell menade på att man inte ska kalla det succé då nio passagerare bragdes om livet, men nu fick hela världen se vad Israel kan göra, hur de förtrycker. Mankell avslutade med sitt favoritcitat: "så länge det finns en enda människa som inte är fri, finns det ingen människa i hela världen som är fri."

Lördag:
Vid 10 kommer jag in på mässan, det är lugnt och ganska mycket utrymme. Precis när jag väntar på att Steve Sem-Sandberg ska börja sitt mini-seminarium & jag planerar min dag inser jag att det är en halvtimme till Anne Swärd håller sitt seminaruim (10.30, inte 9.30 som jag trodde...) Anne är en utav mina favoritförfattare (och en av anledningarna till att jag åkte dit på söndagen). Hennes bok "Till sista andetaget" är bara ett läsmåste. Smiter ifrån Steve för att leta upp ett seminarium-blad för söndagen och salen där Anne ska prata i. Under tiden jag väntar på att dörrarna ska öppnas slö-lyssnar jag lite på Jo Nesbö som pratar på den internationella scenen.

Anne går upp på scenen fem minuter i halv med en röd resväska i släp och resandet har en viss fortsatt betydelse i seminariumet och är även en stor del i boken. Även Jean Seberg och filmen "Till sista andetaget" nämns, Anne talar väldigt intensivt och nära om Jean - en ung amerikansk skådespelare i Frankrike som gick en väldigt tragisk död till mötes. Annes bok fick många vackra, fina recensioner och det är en av mina absoluta favoriter.

"Han har gått rakt in i hjärtat på mig. Det är lättare att prata om Lo."
Anne om Lukas, som har charmat många recensenter och även henne själv.
"Tjejer som ligger med alla, ligger aldrig med den som verkligen älskar de."
Om relationen mellan Lukas och Lo.
"Man måste alltid skriva om sig själv, det man vet är sant."
Om skrivandet, att det måste finnas en sanning någonstans i fiktionen - baserad på tex. egna erfarenheter.

Eftermiddag:
hittar Stefan Sundström på ABs scen, han sjunger akustiskt och pratar om sin bok - hur man tex. odlar snus mm. Väldigt roligt och härligt.

Köar för att se Håkan i ca en timme,  det är söndagens sista händelse och han ska alltså intervjuas av duon Filip och Fredrik. Det visar sig bli en komisk och härlig stund, mycket skratt och pyttelite allvar. Tyvärr så borde det hållits någonstans med mera plats - alla fick inte komma in. Underbar avslutning - Håkan är fantastisk live.

Springer runt och letar sänkta priser den sista halvtimmen, förlagen börjar packa ihop och jag ger upp strax innan svenska mässan slår igen portarna för bokmässan detta året. Med för många intryck, nio böcker och härliga minnen går jag mot centralstationen för att åka hemåt.