Smsar med sötaste Julie. Har en neråt-period, när jag bara är sjukt omotiverad, trött & har värk lite överallt. Är bara lite störigt när man kämpar med ångest & illamående & ska le när folk frågar hur man mår. Hyckleri eller självbevarelsedrift? Folk är lite anti att man får må dåligt i Sverige. Jag behöver mina "mörka" perioder, lite som stadiet larv > fjäril, eller att ett träd behöver tappa sina blad innan den får nya. Det löser sig alltid, det finns alltid ljusglimtar. Idag är det en mellow day, har pluggat lite: läser Janne, min vän av Peter Pohl, läste I taket lyser stjärnorna av Thydell igår; kommentarer kommer eventuellt senare. Andy kommer hit idag & för första gången på länge ska Pieces gå lektion så jag "slipper" åka upp & ta hand om honom. Kommer kännas lite tomt. Mycket tomt.

Jag är ganska bitter, en ny känsla för mig. Får se vad jag kan lära av detta. Nu ska jag luncha pannkakor & seda åter till läsning & plugg.