Rapport från en av världens mest förvirrade människor:
klicka på bilden för att förstora

Väldigt imponerande, måste jag själv säga... Börjar få en grav panikattack nu när jag knappt kommer ihåg senast jag hade den. Känner mig som en jävla guldfisk. Det värsta är att jag hela tiden har känslan av att den ligger på ett skrattretande uppenbart ställe. Har istort sett vänt upp-och ner på mitt rum i sökandet men icke hittat någonting. Låt mig skrika rakt ut. Numera använder jag whiteboards & handen som anteckningsmaterial.

Fick i alla fall skrivit färdigt min uppsats, känns till och med lite bra, skumt. Borde dock sova nu; veterinären med Tammy imorgon och sedan möte ang. ponnyledning. Ska även snacka med S om sommaren & Pieces. Och en himlans massa andra grejor.. Förhoppningsvis räcker tiden till ;)