begraver mig i andras ord & meningar, läser en midsommarnattsdröm verklig bakom bambudraperiet i sovrummet, där det alltid doftar sommar av röda ljus. sommarregn & allting svalnar av, allt blir lugnare. roare. jag hatar att inte ha en altan med tak, hatar att behöva flytta in när det verkar regn (tro mig, hade gärna suttit & läsa i regn om böckerna tålde det..), minns Nyhem, Allarängen, att kunna sitta under taket i den fd. carporten & bara mysa när regnet frenetiskt smattrade mot taket - hur många dikter såg inte ljuset sådana dagar? jag behöver bort från asfalten, bort från skrik & panik & gör nu detta. Bort från det mesta, faktiskt.