Fem år har gått. Passerat. Sprungit förbi. Jag tänker fortfarande på henne när jag ser en nattfjäril. Drömmer om silverstoft & sammetsvingar; det är förunderligt hur vissa ord sätter sig medan andra bara försvinner. Löses upp. & hon sa att han var ren jävla attraktion & kyla - hur många gånger har inte jag tänkt det på väg hem från för sena kvällar på för ostadiga ben. Önskat att det var mina ord, önskat att jag kunnat äga ord som de gör. Önskar mig tillbaka poesieliten. Höghattarna. Tillbaka till hennes skratt & värme. Sätter mig med minnen & dikter fem år senare och undrar vad fan som hände? Hur tappade vi bort varandra?

Dricker coca cola vanilla & försöker hitta mitt Narnia, eller åtminstone ett svärd i en sten. Något som kan tala om i vilken historia jag hör hemma i.