jag saknar. jag saknar mig själv. saknar tonårshångel i soffan, en brinnande ryggrad & flaxande fjärilar. saknar att smyga ut om nätterna, speciellt vårnätterna då duggregnet fick mitt blonda hår lockigt. jag log alltid mot min egen spegelbild i hallen & mimade kaxigt 'vad ni inte vet har ni inte ont av'. Mindre kaxig satt jag tidvis sena nätter & skakade på balkongen, pratade i timtal med bror <3 (som jag tidvis kopiöst saknar) Hel, Green Day, Breaking Benjamin, GC, Blink 182, Manson, Avril var en del av all den drös av musik som ständigt gick i replay under våra dagar. Jag saknar inte mörkret, saknar inte ångesten & den eviga känslan av vilsenhet. Jag saknar så otroligt mycket människor, de allierade, så mycket planer, så mycket som aldrig hände, som aldrig blev av. Så många dödade sjömän på B&B innan rökförbuden, så många brutna löften, så mycket onödiga ord & känslor. jag försöker ibland hitta tillbaka till alla ord, till intensiteten, musiken, bottenlösa känslan - men lyckas sällan...


Soundtrack: Hel - Mörker
dedicated till Fay