Mitt minne är som ett kylskåp fullt av post-its. Många sitter så långt bak att man omöjligt kan läsa vad som står, andra är tydliga, andra kladdiga & nästintill oläsliga. Jag är van vid mitt kaos. Jag är van vid att glömma saker, att se människor på stan & tänka att "jag känner igen henne, hon liknar tjejen från andra klass.." sällan namn, namn kommer inte överrens med mitt minne - eller tvärtom.

Jag brukar säga att jag är en tvådagars-människa. Jag har idag & imorgon - resten lämnar jag åt tiden.

& ibland... flashbacks:
... en påsklilja på en bänk, en not "från en vän"
... ett "jag älskar dig" halv fyra en söndagsmorgon
... mjuka muskler bland silkeslena lakan, en kyss på axeln