Jag börjar komma till rätta. Hitta tillbaka. Pratade med en klok kompis, Ugglan kallar jag honom, och han sa att "du har all rätt att vara vilsen & förvirrad efter ha försökt anpassa dig under alla år. Du har försökt leva genom andras ögon, motsvara deras förväntningar & passa in i deras liv". Mina pusselbitar faller långsamt på plats, försiktigt. Det är fortfarande varning för ras, fortfarande lite uppförsbacke, men det är lättare att andas. Justerar mina låtlistor på Spotify, stryker gamla kapitel & vänder blad. Ibland är det bäst så. Det är bäst så.


& jag har aldrig levt som jag lär - då hade jag inte haft något att lära ut.