Med kashmirrött hår bleknar mina annars klarblå ögon, blir nästan rädd av intetsägandet i de gråblå ögonen som ser tillbaka på mig i spegelbilden. Det är grått och trist i Halmstad, en stad som inte är värdig sina älskare om våren, om hösten, om vintern. 

Jag har tappat inspirationen, motivationen. För lite vettiga tankar, för mycket slösad tid. Är lite skygg, lite folkrädd för tillfället - mer än vanligt. Läste ut en himlans bra bok, Till sista andetaget, av Anne Swärd för ett par nätter sedan, inte orkat sammanfatta. Underbart språk. Ska skriva om den snart, när jag orkar, när jag hittar orden.