Jag kommer aldrig tillbaka till det mörkbruna huset, jag kommer aldrig känna heltäckningsmattans mjukhet under mina fötter igen. Det händer att jag sörjer, att jag undrar vad fan som hände. Femton år och hemlös. Rotlös. Saknar den speciella doften i stugan, alla nätter under bar stjärnhimmel och de svindlande gräsmattorna. Åsen som alltid gjorde åskan tio gånger värre, tio gånger mer att älska.

Jag blev hemlös, rotlös. Det var så jag lärde mig att slåss.