Du & jag har ingenting & vi kan inte knäcka varann


"Strimmor, hur många gånger ska våren
kunna drabba dig om igen,
och ljuga de vackra historierna
om den stora kärleken
Du och jag i strimmorna
Vi är sargade människor som tror,
vänd dig inte om "


Jag vill skriva, vill läsa, vill känna att jag har allt under kontroll. Så många bortglömda (nej, bortställda) projektmappar, så många främmande ord i min värld. Jag kunde trolla med orden, kunde skapa med mina händer, kunde hitta tillbaka till mig själv, till mitt skrivande. Nu vet jag inte alls;

springer blundades rakt ut i vägen, ett flämtande hjärta & tickande klockor,
livet går inte att springa ifrån.



Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback