Du & jag har ingenting & vi kan inte knäcka varann
"Strimmor, hur många gånger ska våren
kunna drabba dig om igen,
och ljuga de vackra historierna
om den stora kärleken
Du och jag i strimmorna
Vi är sargade människor som tror,
vänd dig inte om "
Jag vill skriva, vill läsa, vill känna att jag har allt under kontroll. Så många bortglömda (nej, bortställda) projektmappar, så många främmande ord i min värld. Jag kunde trolla med orden, kunde skapa med mina händer, kunde hitta tillbaka till mig själv, till mitt skrivande. Nu vet jag inte alls;
springer blundades rakt ut i vägen, ett flämtande hjärta & tickande klockor,
livet går inte att springa ifrån.
Kommentarer
Trackback