Höststorm i mina lungor & har sovit oroligt de senaste nätterna; drömmar där döden innehar huvudrollen och allt handlar om tid & mod. Jag har kvar min poesioas på dörrarna till garderoben; alla favoriter, som fyller mig med tanken på att det finns en mening. En av dem:

"Osårbar,
osårbar är den som fattar ursprungsordet:
Det finns inte lycka och olycka.
Det finns bara liv och död.

Och när du lärt det och slutat jaga vinden
och när du lärt det och slutat skrämmas av blåsten,
så kom tillbaka och lär mig ännu en gång:
Det finns inte lycka och olycka.
Det finns bara liv och död.

Jag började stava, när min vilja föddes
och jag slutar stava, när min vilja har upphört.
Ursprungsordens hemlighet
förvärvar vi intill döden."

Skriven av Karin Boye (& är kanske inte till hundra procent rätt, citerade ur huvudet). Jag byggde mitt tal under nationella i Svenska B ur den dikten. Första gången jag läste den var i en bok på högstadiet "Therese, Therese" skriven av Bisse Falk. Den boken kom att följa med mig under större delen av högstadiet. Dikten har senare blivit en anledning till att aldrig ge upp; att alltid fortsätta skriva. Så länge jag har viljan så har jag orden, i stort sett. Mitt liv är fyllt med ord, även om de på senare år har blivit mindre och mindre. Min inspiration fanns hos poeterna som hängde i dikt-forumet på hogwarts.nu, på senare tid kallad Poesieliten. Jag var en av de som alltid hade sina dikter högst upp, som skrev tre, fyra dikter på en dag. Nu har jag tur om jag skriver en varannan månad. Jag tror jag tappar orden, att jag går vilse och inte hittar hem. Det var lättare förr. Jag undrar vad som händer med alla högstadiepoeter? Fortsätter dem även fast de inte har något att längre protestera mot?

Jag kanske borde jobba med det som var mitt projektarbete i trean; "Fjärilsbarn; skymningsflickor & knallpulverpistolspojkar", borde korra, byta ut en del texter & börja skicka in till förlag.. Men å andra sidan så har jag fyrahundra sidor kurslitteratur (plus tre biografier) som jag kanske borde sätta mig in i...

(Pst, en f.d klasskompis & vän till mig har precis kommit ut med sin diktsamling, mer finns att läsa på: http://hallandsposten.se/kultur/1.538387   ska ta mig in till stan & köpa ett ex någon dag. I Halmstad finns den att köpa på bokhandeln)

Nu ska jag plugga, sedan väntar elljusspåret på Galgberget och det finns glass i frysen. Lite lycka.