Minns du den natten? Fulla, sting av barnslig lycka, duggregn på kullerstensgator, jag med slitna converse och du barfota. Jag trodde att jag hade glömt dig, kommit över, gått vidare, men tydligen är det skillnad på att glömma och att förtränga. Jag saknar dig. Jag saknar mig själv. Våra öden gick hand i hand ett tag; men sedan vet ingen vad som hände, det är inte min historia att berätta, det här är ingen jävla saga; det är mitt liv. Jag ska fan skriva en biografi över Henri-Pierre Roché, bara för dig, bara för mig. För kanske är det sant - att äkta kärlek endast kan existera om tvåsamhetens fängelse bryts? Jag ska tänka på dig, jag ska minnas dig & jag ska gå vidare.

& när jag går tillbaka och läser våra högstadienoveller om de vi var och om de vi aldrig ville bli; inser jag att jag är allt jag aldrig velat va



Cause we are nowhere and its now