Har precis skrivit ett mail till Julie, min sötaste vän. Saknar henne. Saknar så många. Dagen har varit lång, jag är trött, så trött. Gick till stallet innan och matade min ponny med morötter, och jag saknar honom redan. Min trygghet, min klippa.

& jag undrar om jag någonsin kommer kunna skriva, om jag någonsin kommer kunna beröra. Gömmer mig för tillfället under min mjuka halsduk och i för stora vantar. Verkligheten skrämmer och fascinerar. Jag har börjat hosta igen - hade inte hostat på en vecka - men självklart när jag råkade säga att min hosta har gått över hostade jag som ett as hela kvällen. Kul! Kanske ska göra som Emma och försöka sova - en kopp Earl Grey med mycket honung och en ipren så går det nog bra. Känner mig halvkrasslig. Suck. & jag vill kunna skriva, vill kunna förmedla saker;



Purslane Will: Everyone knows that books are better than life! That's why they're books!
[citat ur filmen A love song for Bobby Long]

& kanske försöka fly?