Hjärtat jagar allena - Carson McCullers. Jag hade kunnat skrivna predikningar, jag hade kunnat ha en utläggning om hur filmen (inte en filmatisering av boken, utan där boken bara förekommer i handlingen), filmmusiken och boken skapar en egen värld - och står i symbios och total samförståelse - och hur grymt underbara alla tre sakerna är.

"Vad i helsike var annars meningen med det hela - med hennes musik och drömmarna hon drömde i sitt inre rum? Det måste bli till något om det fanns någon mening med något. Och det fanns det, för det fanns det, för det fanns det. Någon mening.
Ja.
Javisst.
Någon mening." (sidan 369)

För visst måste det finnas en jävla anledning? Jag målar inte längre - blandar inte färger på paletten & utforskar inte talanger. Jag skriver knappt - bara en massa lösa ord på whiteboarden, på fönstret, under tapeterna. Står i ett vägskäl - har nog alltid befunnit mig vid ett vägskäl. To live to love to let go. Slagorden. Slår på tangenterna, bankar ut allt jävla hat mot omvärlden, mot internet, mot dig. Ovillkorlig kärlek - man ska inte tro på snacket. O vill kor lig. Vi kan dekonstruera allt tills vi sitter med en trasig värld i knäet, vi kan gå ut genom dörren och aldrig komma tillbaka. Vi kan bestämma oss för att sluta andas och sluta leva.

I slutet handlar allt om drömmar, drömmarna, de vita duvorna och vildvittrorna. Vargsången nynnar varje barn till sömns och allt är classic mainstream & en romantisk smörja.

& hjärtat kommer alltid att jaga allena.