ibland undrar jag om inte mitt skrivande är en illusion, något som jag själv illusionerar ihop. För det är liksom så nära men ändå miljontals stjärnmil härifrån. Alla ord, meningar - är det verkligen verklighet? Det finns så mycket som redan är skrivet - hur ska jag kunna sticka ut i mängden av alla dessa skrivande människor? Jag vet inte. Det finns en dröm, en vision och en verklighet. Tre olika varianter av någonting jag vill, kanske kan kanske blir. Just nu är det bara total tystnad.

Jag vill kunna minnas ditt leende; men det är tomt. Jag vill minnas dina händer, men det är tomt. Hål i mitt minne. Kanske är det lika bra.



Ibland undrar jag om du fortfarande brinner
om du fortfarande älskar
om du fortfarande lever