Can you love a fool?
Det är så kallt, så regnigt och kyligt. Jag önskar att jag stod i andra hamnar, utanför Europa. Det fanns en tid då jag var snövitsflicka och älskade en bakgårdsprins. Det fanns fjärilar, TV-spel och ett uns lycka. Någon slog sönder vasen med lycka och vi blev bara spillror. Måste sluta tjafsa om hur det hade kunnat vara..
Well well. Hade Sofias lektioner.. 2 stycken, en junior 4:a och en senior nybörjare.. Kändes sådär, halsen gör ont då jag fick skrika i glas för att tegel var upptaget. Herrejävlar vad rösten försvinner i glas.. Red Echo efter lektionerna, gick sådär, han bet sig fast jättemycket i höger. Vänster tog jag igenom på tio minuter, sedan gick han bara ställd ditåt :p Är jävligt trött, känns som att allt bara har varit så stressigt på sista tiden. Skulle varit hemma hos Sofie ikväll med voltigetjejerna, men hann inte när jag fick jobba istället.. Känns ju lagom bra :( Gick dessutom även med på att jobba söndag.. Lotta ringde i ett väldigt svagt ögonblick och jag sa något i stil med att jag och Angeliqa skulle fixa det.. Drar med stackars Icka på mina äventyr. (om man nu kan kalla stalltjänst för äventyr...) Jag har ju ialla fall lov nästa vecka.. Så jag kan hinna andas och skriva och göra lite yoga och hitta tillbaka till lugnet.
Skolan, hade prov i MDK B, kändes bra. Hade inte pluggat men hängt med lite på lektionerna, så det kändes bra.. Missade typ bara 5 frågor, om resten var rätt eller vilda gissningar återstår att se... :p
Slänger ut första biten av min kortroman, en "deckare".. Som alla som läser litterär gestaltning på Sture måste skriva.. Detta är bara grovt, ett första utkast och texten slutar lite abrubt.. Har ni kommentarer/kritik så prata! ;)
Det var natt; stjärnorna viskade sockersöta ord och månen log mot allt universumstoft. Bakgårdsprinsen var ute, han var alltid ute på nya äventyr, nya upplevelser. Något hade gått snett, en kille utan drömmar eller framtid hade gått på en bakgårdspojke. Prinsen gick emellan. Kniven gick igenom hans hud. Söndertrasade organ och blod och tårar och skrik och panik och bakgårdsprinsen dog nästan sin enda död. Han ligger på sjukhus, maskiner andas för honom och mamma bara gråter. Läkare tar nya tester, kollar hans hjärta, hans andning. Mumlar något om hopp, om att han är tuff och att han kämpar. Mamma bara mumlar och smeker hans panna om och om igen. Jag har varit hos honom, oftast ensam, och läst för honom. Hämtat Shakespeares sonetter inne på hans rum och läst högt, likt han gjorde för mig när jag var liten. Min bror är bara tjugoett år, men hans liv kan ta slut vilket andetag som helst. Jag är hans lillebror, den som sörjer och saknar. Min bror är den enda jag riktigt litar på, vi är 2000-talets bröderna Lejonhjärta. Benjamin uppfostrade mig, mamma jobbade mycket på den tiden. Han hämtade mig från dagis, lekte med mig, läste för mig om nätterna och när jag blev större satt han timme efter timme och hjälpte mig med läxorna. Han var noga med att jag skulle lära mig svenskan, menade att jag visste mitt språk, var jag hörde hemma, men att utan svenska kan man inte bli något i Sverige. Man måste kunna ta sig fram, sa han alltid och log. Jag har hans språk, mamma brukade alltid påminna Benjamin om hur han slet i böckerna i svenska, föraktade grammatik och svor åt böjningsformer. Men det lossnad, brukade han alltid säga då, en dag så fattade jag allt, det bara satt i huvudet. Min bror gick ut gymnasiet med höga poäng, han fick 1,5 på sitt först högskoleprov. Han är min förebild, mitt allt. Förlåt om jag framställer honom som en ängel, det är han inte (eller kanske, i vilket andetag som helst så kan hjärtat ge upp). Min bror har varit en tamburineboy, han har sålt drömmar till människospillror och han har varit hos polisen för slagsmål och han har burit kniv sedan högstadiet. Men han har levt i alla fall, han har älskat, han har fallit, han har dragit den där första linan, han har delat ut det första och avgörande slaget. Han är inte felfri, men han är min bror. Och jag älskar honom. Han är en bakgårdsprins, uppväxt bland fördomar och kalla människor. Han hittade Haekim på en bänk utanför skolan när de gick i ettan, de har varit vänner sedan dess, aldrig backat ur eller vänt ryggen åt varandra. Jag tror knappt de har bråkat. Benjamin föddes i oroligheternas land, vår pappa ansåg sig vara revolutionär och vägrade fly när kriget kom. Mamma och Syrsa hade bara varit i Sverige i två månader när hon fick reda på att jag fanns inom henne, då var Syrsa sex år gammal, han har alltid haft lätt för att lära och lätt för att ställa om sig. /....../
I morgon är det stall och allt möjligt.. Ska skriva så mycket jag kan på kvällen också.. Kanske kommer ett nytt inlägg i morgon, until that; bye bye.
Well well. Hade Sofias lektioner.. 2 stycken, en junior 4:a och en senior nybörjare.. Kändes sådär, halsen gör ont då jag fick skrika i glas för att tegel var upptaget. Herrejävlar vad rösten försvinner i glas.. Red Echo efter lektionerna, gick sådär, han bet sig fast jättemycket i höger. Vänster tog jag igenom på tio minuter, sedan gick han bara ställd ditåt :p Är jävligt trött, känns som att allt bara har varit så stressigt på sista tiden. Skulle varit hemma hos Sofie ikväll med voltigetjejerna, men hann inte när jag fick jobba istället.. Känns ju lagom bra :( Gick dessutom även med på att jobba söndag.. Lotta ringde i ett väldigt svagt ögonblick och jag sa något i stil med att jag och Angeliqa skulle fixa det.. Drar med stackars Icka på mina äventyr. (om man nu kan kalla stalltjänst för äventyr...) Jag har ju ialla fall lov nästa vecka.. Så jag kan hinna andas och skriva och göra lite yoga och hitta tillbaka till lugnet.
Skolan, hade prov i MDK B, kändes bra. Hade inte pluggat men hängt med lite på lektionerna, så det kändes bra.. Missade typ bara 5 frågor, om resten var rätt eller vilda gissningar återstår att se... :p
Slänger ut första biten av min kortroman, en "deckare".. Som alla som läser litterär gestaltning på Sture måste skriva.. Detta är bara grovt, ett första utkast och texten slutar lite abrubt.. Har ni kommentarer/kritik så prata! ;)
Bakgårdsprinsen har sålt sina sista drömmar. Han sover sin sömn likt Snövit gjorde. Han väntar på sin prinsessa, som med en silkeskyss ska kyssa hans ögon öppna. Men hans bakgårdsprinsessa är död. Bakgårdsprinsen är min bror, och jag är den som sörjer honom.
Det var natt; stjärnorna viskade sockersöta ord och månen log mot allt universumstoft. Bakgårdsprinsen var ute, han var alltid ute på nya äventyr, nya upplevelser. Något hade gått snett, en kille utan drömmar eller framtid hade gått på en bakgårdspojke. Prinsen gick emellan. Kniven gick igenom hans hud. Söndertrasade organ och blod och tårar och skrik och panik och bakgårdsprinsen dog nästan sin enda död. Han ligger på sjukhus, maskiner andas för honom och mamma bara gråter. Läkare tar nya tester, kollar hans hjärta, hans andning. Mumlar något om hopp, om att han är tuff och att han kämpar. Mamma bara mumlar och smeker hans panna om och om igen. Jag har varit hos honom, oftast ensam, och läst för honom. Hämtat Shakespeares sonetter inne på hans rum och läst högt, likt han gjorde för mig när jag var liten. Min bror är bara tjugoett år, men hans liv kan ta slut vilket andetag som helst. Jag är hans lillebror, den som sörjer och saknar. Min bror är den enda jag riktigt litar på, vi är 2000-talets bröderna Lejonhjärta. Benjamin uppfostrade mig, mamma jobbade mycket på den tiden. Han hämtade mig från dagis, lekte med mig, läste för mig om nätterna och när jag blev större satt han timme efter timme och hjälpte mig med läxorna. Han var noga med att jag skulle lära mig svenskan, menade att jag visste mitt språk, var jag hörde hemma, men att utan svenska kan man inte bli något i Sverige. Man måste kunna ta sig fram, sa han alltid och log. Jag har hans språk, mamma brukade alltid påminna Benjamin om hur han slet i böckerna i svenska, föraktade grammatik och svor åt böjningsformer. Men det lossnad, brukade han alltid säga då, en dag så fattade jag allt, det bara satt i huvudet. Min bror gick ut gymnasiet med höga poäng, han fick 1,5 på sitt först högskoleprov. Han är min förebild, mitt allt. Förlåt om jag framställer honom som en ängel, det är han inte (eller kanske, i vilket andetag som helst så kan hjärtat ge upp). Min bror har varit en tamburineboy, han har sålt drömmar till människospillror och han har varit hos polisen för slagsmål och han har burit kniv sedan högstadiet. Men han har levt i alla fall, han har älskat, han har fallit, han har dragit den där första linan, han har delat ut det första och avgörande slaget. Han är inte felfri, men han är min bror. Och jag älskar honom. Han är en bakgårdsprins, uppväxt bland fördomar och kalla människor. Han hittade Haekim på en bänk utanför skolan när de gick i ettan, de har varit vänner sedan dess, aldrig backat ur eller vänt ryggen åt varandra. Jag tror knappt de har bråkat. Benjamin föddes i oroligheternas land, vår pappa ansåg sig vara revolutionär och vägrade fly när kriget kom. Mamma och Syrsa hade bara varit i Sverige i två månader när hon fick reda på att jag fanns inom henne, då var Syrsa sex år gammal, han har alltid haft lätt för att lära och lätt för att ställa om sig. /....../
I morgon är det stall och allt möjligt.. Ska skriva så mycket jag kan på kvällen också.. Kanske kommer ett nytt inlägg i morgon, until that; bye bye.
Kommentarer
Trackback