051;


 
Tänker på västkusten,
saltvattensdrömmar;
alla gånger jag gått hem genom staden
med lätta steg
efter spelningar, efter kvällar på dansgolv, efter för många drinkar
 
tänker att jag sällan var rädd
rädslan kom efteråt, på tiotalet.
 
Tänker på första gången jag vaknade
med dig bredvid mig i min 90-säng. 
Tänker på alla gånger jag smög ut ur huset,
alla nätter jag mötte dig;
alla nätter jag lämnade dig där.
Tänker på att vår historia hade kunnat sluta annorlunda.
 
Tänker på alla sjömän vi dödade nere på B&B,
innan rökförbudet,
hur det alltid fanns någonstans att passa in.
Tänker på hur du alltid var där,
hur du alltid såg igenom mig,
hur du alltid visste vad jag behövde.
 
 
Det har funnits så många "du", 
men i slutändan är det alltid jag;
ensam kvar


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback