så trött 

livet

det är liksom som det är

känns konstant som att jag är med i en pjäs

där alla har fått instruktioner 

ett manus

en karaktärsbeskrivning

och sen är det jag

som aldrig har en aning om vad som händer 

vilken pjäs det är

vem jag ska vara

hur jag ska vara

jag passar aldrig in

och det är så jävla tröttsamt