Kansken


 
rensar, plockar, slänger ut så mycket förflutet att jag inte vet om jag längre kommer minnas eller bara tro att jag minns. Regnet slår mot balkongräcket & på nätterna är här sådär tyst som man aldrig tror att det kan vara, tystnaden som jag har ett ytterst komplicerat förhållande till; älskar, älskar inte, saknar, flyr. 


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback