Läser poesi från pärm till pärm - allt ifrån Ginsberg till Tranströmer, det är så stor skillnad. Mest läst Shake & Cummings & tidig poesi innan, har svårt att motstå takten, rytmen hos Ginsberg. Avundas Tranströmers språk, stryker under, markerar mening efter mening, vill fånga orden mellan tumme & pekfinger som om de vore sköra fjärilsspröt, vill nagla fast de strax under hjärtat & bära med mig de där för alltid;

ord utan luft under vingarna flyger inte