Tänker på dig & mig. Alla planer vi gjorde, det var alltid storm kring oss. Som två virvelvindar virvlade vi runt hand i hand på jakt efter äventyr, lätta pengar & lycka. Jag nöjde mig alltid med småsaker, behövde inga mirakel för att få tillräckligt mycket syre i mina lugnor, tillräckligt många molekyler under vingarna. Jag tittade aldrig på fåglarna & avundades deras svindlande höjder. 

 

Tänker ofta tillbaka på citatet ur Rachel Cohns bok "Du vet var jag finns"; 

 

Det hade kunnat handla om dig. 

 

Vi som alltid skulle vara tillsammans, hand i hand. Vi skulle matcha våra drömmar så vi aldrig behövde vara mer än ett hjärtslag bort. Världen kändes som ett tryggare ställe med dig vid min sida. Det kändes som jag kunde göra vad som helst, att vi kunde göra vad som helst. Jag har också velat säga nej tack till livet, har också velat flyga högre än fåglarna. Jag vet inte vad som tog mig hit. Vet inte ens hur jag kom hit. Som en transportskadad vara skickad över halva atlanten utan mottagare. 

 

(Det finns inte lycka eller olycka,

det finns bara liv & död.)