Jag vill skriva. Jag vill berätta om flickan med prästkragar i håret, mannen med bläckvingar på skulderbladen, men det finns inga bilder i mitt huvud, det finns inga filmer. Inget att skriva. Jag vet inte om det är meningen att jag ska hitta andra sätt att hitta orden, hitta historierna. Jag har aldrig behövt leta innan. Det är därför det är så tyst här, för att jag försöker hitta orden, hitta historierna. Hitta mig själv. Sluta att gå vilse bland gamla ord & skapa nya istället, gå framåt istället för att backa bakåt. Jag vet jag vet jag vet.

Jag är bara lite vilse just nu. Men det brukar gå bra.

Det brukar gå bra.