Gårdagens halloweenhopp, jag som Rödluvan. Med finastefinaste ponnyn. Som jag inte riktigt kunde få stopp på.

Matilda som fotograferat.

"It's not because I want to make out with her."
"Hold on." He grabbed a pencil and scrawled excitedly at the paper as if he'd just made a mathematical breakthrough and then looked back up at me. "I just did some calculations, and I'd been able to determinate that you're full of shit." s79

"Im just scared of ghost, Pugde. And home is full of them." s80

"Can't wear it to the opera," said the Colonel, almost smiling. "Can't wear it to a funeral. Can't use it to hang myself. It's a bit useless, as ties go." s150

Looking for Alaska  ♥♥♥

And if I'd fall, would you pick me up?
If I'd fall, would you pick me up?

* att ligga på en motorhuv & titta på hur stjärnklart blir soluppgång & jag minns inte vad vi sa till varandra men jag tror inte att det spelar någon roll.

* att hitta en indiekille med svart, spretig lugg på ett dansgolv & känna hans höfter mot mina & hans händer på min korsrygg & tänka att "fan att jag aldrig blir kär".

* att klockan hav fyra på lördagsmorgonar ta den handen som är närmast & gå hem.

* att skrattandes spela biljard med bror & världen är cola-bubblandes & ångesten & oron miltals bort.

* hur mina ögon speglar sig i hans & sättet han ser på mig får andra tjejer att backa, får vänner att säga att "han ser på dig som om han vet vad han vill & han vill dig".

* känslan av ett par okända fingertoppar mot nyckelben & vetskapen om att natten är ung & oanvänd.

* att bli hemsläpad av tuff rockkille med attityd & sedan finna sig själv vid ett piano med mjuka viskande läppar vid en öra & tanken om hur fel man kan ha om en person.

* att fånleendes ringa Berlin efter en dejt när man inser att det är höst & man har för lite kläder på sig & man precis har missat sista bussen. Hur hon svarar & man tänker att det inte spelar någon roll & börjar gå hem.

Han smekte pianots lock, ett tunt lager damm hade samlats på det, han strök eftertänksamt bort det med sina händer, suckade & lyfte försiktigt på det. Tangenterna såg precis ut som han hade lämnat dem ett halvår tidigare,  blanka & väntandes; samma tangenter som han så väl kände. Han stack ner handen i bakfickan på jeansen & tog upp ett foto; ett ögonblick iakttog han den andra personens leende, sedan satte han det på notstället. Han behövde inga noter idag, bara ett slitet fotografi. Han lät vänsterhandens fingrar vila på G, E & F, som vanligt var de kyliga mot hans varma fingertoppar. Ett djupt andetag, han sträckte på sig & började spela sitt vanliga uppvärmningsstycke, egenkomponerat, lugnt & mjukt. Han blundade & tillät sig själv att slappna av, han behövde inte tänka - allt satt i händerna, fingertopparna. Han gick över till ett av hans mer energiska stycken; han hade aldrig gillat att spela andras musik, andras sammansättningar. För honom var varje ton en känsla, varje komposition något personligt, att spela det var som att läsa någon annans dagbok. Mycket därför var han egenlärd, det fanns väldigt få som förstod hans tankar kring toner, komponerandet. Han släppte taget om tankarna och lät fingrarna vant röra sig över tangenterna, lät de vana tonerna ta sig in & lugna hans andetag.

Han slutade spela & tittade upp på klockan & insåg att nästan en timme hade passerat. Han tyckte han såg någon röra sig vid dörröppningen men antog att det var inbillning. Han hade inte tänt ljuset när han hade gått in i studion, klockan tickade väldigt högt utan pianots toner i rummet & han insåg att han skulle missa middagen om han inte skyndade sig; han tog väskan och slängde över axeln, stoppade tillbaka fotografiet i bakfickan & larmade dörren efter sig. Korridorerna var tomma på elever, de flesta var utomhus - det var en ovanligt varm höstdag och gräsmattorna var fulla av lekandes elever. Han trycke in hörlurarna i öronen & startade ipoden, bekanta toner fyllde hans hörselgångar, han blundade och tog ett djupt andetag & klev ut i solskenet. I matsalen var det lugnare, de flesta hade redan ätit & han valde ett bord vid fönstret, tittade ut över campus & den klarblåa himlen, lät musiken från Bright Eyes fylla hans tankar.

En av musiklärarna skyndade genom campus och såg hans ansikte genom matsalens fönster; det svarta håret hängde ner för hans gröna ögon & han hade som vanligt hörlurarna i öronen. Han log & försökte återskapa kompositionerna han hade hört honom spela i studion tidigare. Han lät solen möta hans ansikte, "det spelar ingen roll, bara han spelar igen" tänkte han & gick mot sin bil.

En timme senare klev pianopojken in genom dörren till sin slitna studentlägenhet; snubblade över sina egna skor i hallen och suckade över sig egen oordning. Det var ännu ljust ute - solen blekte horisontlinjen & kastade mjuka skuggor in i hans rum. Han klev ur conversen & la sig på sängen, ipoden fortsatte att leverera låtar, Conors desperata ton i rösten när han sjöng sista stycket i en av hans favoriter;

So I will find my fears and face them
Or I will cower like a dog
I will kick and scream or kneel and plead
I'll fight like hell to hide that I've given up

Han tänkte på personen som slutat finnas för ett halvår sedan. På personen som inte ens hade försökt dölja sin uppgivenhet, sitt val. Han smekte täckets utsida på sin vänstra sida, minnena kom & gick, högg till någonstans i hjärttrakten men försvann lika fort igen. Tänkte på nätterna; hans händer mot mjukt brunt hår, ivriga läppar, nafsandet vid nyckelben & höftben som inte kunde komma nära nog - hjärtan som slog som kollibrivingar bakom bröstbenen. Mindes dagarna; hand i hand mot lektioner, mot matsalen, hur de spelade ihop - en ensam gitarr & ett ensamt piano, hur de läste noterna i varandras ögon. Mindes Dagen. Hur hans musiklärare hade tagit honom ifrån lektionen för att berätta. Mindes Begravningen. Hur han hade lyckats knyckla ihop all ilska, all besvikelse & all sorg till en litenliten boll av känslor & gömt den så långt inom sig att ingen skulle komma åt den. Han hade inte rört ett piano sedan Dagen. Inte förrän nu. Det var dags att gå vidare, att spela vidare.

Långsamt vred han på sig, plockade upp fotografiet ur bakfickan - strök över ansiktet med tummen. Log mot det & lade det på nattygsbordet. Fotografiet på en leendes, brunhårig pojke med en gitarr i knäet.

Åh åh åh. Ni vet.. sådär jäkla lycklig man kan bli när man skrollar igenom sitt musikbibliotek & hittar en artist man halvt glömt bort lite, som man lyssnade ihjäl för några år sedan & sedan dess mest stött på lite då&då? Det hände precis. Nu ska jag ååh'a & mysa till välkända texter & minnen.

För övrigt: nerbäddad med knät fullt av gamla projektmappar. Vaknade med feber, hosta & halsont. Karma?

Hittad här.

Hur är du som läsare?
snabb - långsam – fast egentligen mer mellan
läser alla ord - skummar en del
gillar långa beskrivningar - hoppar över det som inte för historien framåt
kommer ihåg detaljer – kommer ihåg i stora drag
undviker tjocka böcker - läser gärna tegelstenar - fast egentligen inte undviker.. läser det jag tycker verkar bra
tycker om tunna böcker - tycker att tunna böcker ofta saknar något
idealboken är på mindre än 400 sidor – idealboken är på mer än 400 sidor
tjuvkikar på slutet - läser aldrig slutet förrän boken är just slut – aldrig tjuvkika.. Aldrig.
väljer efter omslag – skiter fullständigt i ytan
läser baksidetexter - undviker baksidetexter
väljer boken efter rekommendation - vill helst välja själv - egentligen både och..
rekommenderar ofta böcker till andra – rekommenderar sällan böcker
hör det jag läser i huvudet – hör aldrig det jag läser -beror på vilken författare.. men väldigt sällan
gillar ljudböcker - gillar inte ljudböcker - fast enligt min vän får jag inte ogilla saker jag inte testat..
läser främst böcker i en genre – gillar att variera min läsning - genres om jag får be
läser alltid på svenska - läser på flera språk – läser oftare engelska än svenska atm
är bra på att komma ihåg böcker jag läst – glömmer lätt bort både titlar och författare
skriver upp det jag läser – skriver inte upp det jag läser
läser varje dag – läser mer sällan – varierar bara vad jag läser
tycker att läsning är avslappnande - tycker att läsning är ansträngande

Jag har inte glömt bort att jag har en blogg. Jag har bara inget direkt att blogga om. Jag läser lite böcker. Lyssnar på lite musik. Sätter ihop spellistor, både till mig & andra. Är du nyfiken på Bright Eyes hittar du en (förhoppningsvis) nybörjarsnäll lista här (mest på slutet jag lät ta med lite rörigare låtar, mest för att det är vad jag gillar med dem & mixningen är inte helt hundra, jag ber om ursäkt) Försöker få ihop en story inför NaNoWriMo (National Novel Writing Month) som pågår under november. Är ute & går lite. Klappar hästar & busar med min katt. Försöker hitta inspirationen som verkar vara långtlångt borta.

Grace har alltid betraktat vargarna som rör sig i skogen bakom hennes hus, speciellt förtjust i den vargen som räddade livet på henne när hon var liten & blev attackerad. Hon har alltid haft en känsla av att vargarna är mer än bara vargar & när en ung kille blir dödad av vargarna & hans kropp mysteriskt försvinner från bårhuset verkar det som hennes aningar stämmer. Det inleds en jakt på vargarna, en jakt som slutar med en skjuten kille på Graces uteplats.

Sam, den skjutna killen med det svarta håret & gula ögonen får bara vara människa några månader varje år, när kylan & vintern kommer förvandlas han igen. Med vintern som närmar sig har han & Grace bara några veckor på sig innan Sam tvingas från henne, tillbaka till sin flock. Eller?

~ ~ ~ ~

Frost är en kärlekshistoria, likt Twilight, som också handlar om hur kärlek & attraktion överkommer olikheter, dock blir Stiefvater lite långrandig & vissa partier är tråkiga & relativt händelselösa. Jag tror att det är lätt att gilla Frost om man gillade Twilight, mycket med tanke på att det är ungefär samma princip, liknande tempo & dramaturgi.

På senare år har det kommit ganska mycket barn/unglitteratur med fokus på vampyrer & varulvar, oftast modifierade versioner av sådana, det är modernt med nya versioner av gamla myter, samma varelser men med nya egenskaper. I Frost förvandlas varulvarna av kyla, de kan förvandla människor till varvulvar genom bett & kommunicerar endast via bilder i sin vargform. På somrarna får de komma tillbaka till sin mänskliga form, i alla fall under några år - antalet varierar från person till person, men förr eller senare blir vargformen permanent.

Frost är första delen i en trilogi, de andra böckerna heter Shiver (Feber) & Forever (ej på svenska än). Om jag tänker läsa? Tveksamt, jag gillade slutet i Frost & tror jag kan gissa hur de andra böckerna ser ut rent dramaturgimässigt. Någon som kan säga att jag har totalt fel är välkommen att göra det. Jag tyckte den kunde ha varit bättre, språket är inget speciellt & handlingen är som de flesta andra ungdomsböcker.

Tilly and the Wall - Lost Girls

För ca en timme sedan stod Peter Englund, Svenska Akademins ständiga sekreterare på Börshuset i Stockholm & tillkännagav att årets nobelpris i litteraur går till Tomas Tranströmer. Tomas är en svensk poet, född nittonhundratrettioett i Stockholm. Motiveringen till priset löd: för att han i förtätade, genomlysta bilder ger oss ny tillgång till det verkliga. Tomas har gett ut ca tjugo diktsamlingar och finns översatt till ca femtio språk. Han har även funnits med bland nomineringarna till nobelpriset varje år från nittonhundranittiotre.


Varför är detta så stort?
* sist någon svensk fick nobelpriset i litteratur så var det nittonhundrasjuttiofyra, när Harry Martinsson och Eyvind Johnson delade på priset.  Att just de fick priset skapade stora diskussioner, mest på grund av att de bägge satt med i Svenska Akademin.
* det är väldigt längesen en renodlad poet fick priset, oftast har de poeter som fått det skrivit prosa vid sidan av.
* det har de senaste hundra åren funnits ganska många svenska författare som fått priset i förhållande till hur liten procent svensk litteratur utgör i förhållande till andra länder/språk.

Författare som varit uppe på gissningslistan bland litteraturvetare/bloggare: Margret Atwood, Cormac McCarthy, Philip Roth, Joyce Carol Oates (ständigt återkommande), Nawal El Saadawi.

Mer om Tomas lär det bli i bland annat kvällens sändning av Babel.

Känner John Blunds hand min mina kindben; han strör försiktigt sömnstoft i mina ögonvrår - finfina gruskorn fastnar i mina ögonfransar. Hör hans lågmälda sångröst i min värld har han alltid varit en ävla med gnistrande vingar som susar sådär sagolikt precis som trollsländorna susade kring sjöns blanka yta när man var liten. Ljuset som påminner lite om när vinden lite lekfullt rufsar i ungbjörkens lövverk.

Plommonträden. Blickarna i spegeln. Den vita klänningen med den virkade västen som fladdrade i vinden & var sådär perfekt att göra piruetter i.

& du fångade mig varje gång jag var i närheten av att falla.

Lördagkväll. Ligger & stirrar upp på stjärnorna i mitt sovrumstak. Låtlistan på datorn är vad mitt femtonåriga jag skulle ha lyssnat på. & den enda tanken i mitt huvud; hur hamnade jag här..?