; som igår (hjärta) imorgon (jag som aldrig gillat nostalgi)


Jag kan se nu varför du föll för honom; ögon som smält jade, bredaxlad med kortklippt brunt hår. Idag med ett vitt linne som antagligen får honom att se mer solbrun ut än vad han är, tatueringar slingrar sig nedför hans fina armar & han har det där självsäkra skrivet över honom. Jag minns din beskrivning, hur vi satt  & snackade på balkongen & du utan att tveka, utan att tänka efter bara slängde ur dig "jag tror jag har träffat någon". Jag fyllde på vinglas & du började med att säga att "han är en sån kille som man flyttar på sig för när man möter honom på stan", dina händer levde alltid när du pratade, sällan var de stilla, pausade. Dina ögon glittrade och du hade fjärilar i ditt skratt - när stjärnorna började rada upp sig som brinnande hjärtan på himlen satt vi kvar. Det var sommar och möjligheterna stod & knackade på vår dörr.

Jag och dåvarande killen mötte er på den där lilla italienska resturangen där vi alltid brukade äta, ni kom gåendes hand i hand som om förhållanden var en självklarhet och ni passade så jävla bra ihop. Han var trevlig och vi skrattade oss igenom en middag och efter det blev det allt mindre du & jag & allt mer du & din & jag & min.

(att jag inte såg det då.. att jag inte tänkte på dina långärmade tröjor, att jag inte märkte att du sminkade dig mer & mer.. att det var mer han & du än du & jag även om vi hade lovatlovatlovat varandra att aldrig gå, att alltid stanna, att vi var the real deal & killarna bara tillfälliga & flyktiga och vi behövde egentligen aldrig dem så länge vi hade varandra..)

Jag är på polisstationen för att fylla i något papper, jag är ganska mycket så som jag var när du tog min hand för första gången - jag går dit folk säger åt mig att gå, fyller i det de ber mig att fylla i & ställer inga frågor. Vissa kallar det apati. Jag kallar det överlevnadsförmåga. Jag sitter & väntar när han kommer in genom dörren. Våra blickar möts två sekunder & tystnaden blir nästan abstrakt verklig.




& om honom?
Han har handfängsel på sig & vallas mellan två poliser.

& om dig?
Din begravning är om mindre än tre veckor.

& om mig?
Jag saknar dig.



Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback