han var musiker. ofc, nätternas & fyllornas följeslagare, alltid något nytt på gång, alltid nynnandes på nya toner, nya idéer. jag var bara tjejen som spelade lite piano, som ibland glömde bort noterna, tonerna, som ibland sökte en utväg;

trevande fingrar som pausade hjärtslag.


Och ibland när jag glömde tonerna, när jag inte längre kunde läsa noterna;                                                      
                                     [hans händer för mina ögon, hans andedräkt i min nacke,
                                     hans ord i mitt öra - viskandes. Tänk inte, bara spela.
                                     Nynnandes någon av mina favoritstycken, allt var så enkelt,
                                     allt var magi, allt var kärlek. Jag minns inte varför jag slutade,
                                     varför det tog slut, saknar det ibland om nätterna -
                                      att komponera att skapa att andas ordentligt.]

skickar ett sms;

minns du låten du alltid dedikerade till mig? minns du nätterna vi alltid tappade bort? minns du dimman i gryningen & längtan i skymningen? - det är det enda som återkommer.