Jag har en förkärlek till kortfilmer. De där som säger lite men betyder mycketmycket mer än så. Inte de där ytliga och tramsiga som de ibland kan bli, vissa har svårt att få till ett djup på tre till tio minuter, men get går. & känslan blir så jävla bra, jag har inte tålamod till att se långa filmer alltid. Strykstrykstryk, det var det enda ordet jag fick höra när jag jobbade med manus. Stryk. Kill your darlings. & so I did. Undra hur vissa filmer skulle sett ut om de flesta past-scenes & irrelevanta scener ströks - vilket annorlunda format de skulle ha. Vilken annorlunda syn på film vi skulle ha. & de flesta gångerna? Det är kortfilmerna som stannar kvar. Som talar i allt de inte säger, allt som inte hinner filmas istället för bara det som visas.

Jag har själv försökt i poesins värld;

My reason for breathing
Dina andetag mot mina läppar
(och jag andas dig)

(Det är aldrig lätt...)

Kill your darlings, he said