Berlin.. Berlin Berlin.. Om du visste vilken röra allt är, en röra som delvis är en konsekvens av allt du lämnade kvar. Alla människor som lösa toner, lösa noter, som du tvingade in på samma notblad, i samma sång. Det finns en massa lösa noter som helt enkelt inte passar ihop. Igår samlades vi allihopa som vanligt i en liten tvåa i Varberg. En hel drös lösa noter som satt och åt frukost, men alla var där, precis som alltid under de senaste åren. Det du lämnade kvar var inte bara sorg, för mitt i alltet fanns plats för nya sånger, nya vänskaper. De sista åren har det faktiskt varit mer skratt än tårar under frukosten, mindre sammanbrott. Det kanske är så det blir när man blandar människor som bara har en sak gemensamt? Vi behöver aldrig prata historia - för alla vet vad som hände. De flesta har gått vidare, accepterat. Men aldrig glömt - det enda vi har gemensamt, vi älskade dig på olika sätt, men lika mycket. Så: